God bless us - everyone

Vad ska vi göra till jul - frågan ställs alltid den tid av året man mår som sämst, innan det har blivit höstmysigt kallt och man kan vira halsduken om sig och ha värmeljusen på, precis när man har som mest ångest för att livet inte förändrades den här sommaren heller. Tidtabellen är inte logistiskt sund.
Jag tänker på min syster som jag inte pratat med på ett och ett halvt år - sedan hon skrattade mig i örat och tog ifrån mig en dröm - som alltid anordnar en jul som går efter alla regler som alltid har skapats och aldrig kan ändras. Man ska inte göra så och det där måste vi ha och är vi inte snälla som bjuder på allt och min svåger klämmer mig på låret efter tio öl och fem snapsar och jag svär att en gång till och jag gör som han i Festen, screw the consequences. Lusten och glädjen lyser med sin frånvaro i familjemedlemmarnas tindrande ögon, jag vill inte jag vill inte jag vill inte. Mamma blir ledsen och snart har jag hållt mig undan familjen Duktiga Svensson så länge att det är irreparabelt och vägen tillbaka slyar igen. Ingen tar första steget, julen är en chans som jag inte vill ta, jag har en klump i magen av tanken att gå tillbaka till den jag blir som en högstadiereunion för den mobbade tjockisen som inte har lyckats gå ner i vikt och fortfarande har glasögon tjocka som colabottnar. Den lilla som inte kan, som behöver tas om hand, singel i Familjeland, fy skam fy skam för ingen ville haaaa na. Mina värderingar och mina värden uppskattas inte i forumet, jag är en miljöpartist på Moderatvakan på Riche och jag trivs bättre på Street och eftersom jag inser att jag använder skrattet jag fick i örat som en ursäkt att inte behöva vara i det där får jag en liten kladdig julkola av ågren i magen.

Nu ska jag sätta mig på St Eriks ögonkliniks akut för optikern bannade och sa att snart blir du blind om du inte tar hand om dig, dit sablans mongo. Nä, sa han inte alls. Men typ.