"Dagen efter Fjodor bet ihjäl kattungarna cirklade familjen ännu lättare om varandra. Vi såg varandra mitt emellan ögonen och undvek pupillerna, där den halvdöda kattungen fortfarande pep. När jag blundade såg jag de dansande människorna omkring mig på samma sätt, cirklande för att inte avslöja, göra påtaglig känslan. Precis som den dagen ville jag gå ut bakom längan och krossa tvestjärtarna i dörrkarmarna, jag log och stirrade på de solglansiga pannorna."
Ibland önskar jag att jag vore Martina Haag. Eller åtminstone att jag hade en skrivmaskin så jag kunde slänga arket i en riktig papperskorg.
