Minnenas Television

Jag ska erkänna att för tillfället är mitt liv ganska tråkigt. När ens liv för tillfället är ganska tråkigt förpassar man sig gärna till dåtid har jag märkt, ett symptom jag märkt bland vänner som har tråkiga liv. Att berätta minnen och anekdoter från en mer actionladdad epok i sitt liv verkar vara ett symptom på livstråk.
Idag är jag extra förpassad till dåtid medan jag dammar och dammsuger och springer i tvättstugan: MTV kör '100 groundbreaking videos' och när dom kör Close to me och garderoben ramlar ner i havet med hela Cure inuti står volumen på jättehögt och jag är bara 17, MTV var coooolt med Steve Blane, Paul King och Pip Dann som VJ:s och jag hade världens största hår med sockervatten i och hade en crush på Boy George.
Robert Palmer, Addicted to Love: jag är i London och röker på för första gången och blir nästan våldtagen under ett bord i en bar.
Sedan Weezer med Buddy Holly och jag är karriärsinriktad dålig mamma, åker business class till Paris, köper kläder för alla pengarna och skrattar i mjugg åt alltihop, killar vet jag inte ens vad det är.
Sunday Bloody sunday säger mig ingenting, förutom att min första kärlek var lik Bono, flydde till Goa och aldrig hördes av vidare. Det var ett fint minne minsann. Han hade Sade fastnålad i taket ovanför sin säng och gillade givetvis att vara underst.
Hittills saknar jag epoken mittinittiotalet när jag var fattig bokhadelsråtta och ensamstående mamma som rökte gula blend. Jag hade inte råd med kabel.
Nu dansar Christopher Walken i Fatboy Slimvideon och någonstans där övergav jag MTV helt och hållet.

Karaktär 9:90 kilot.

När man är äldre blir man så säker. Jag vet vad jag vill och har mina åsikter klara. När jag har bestämt mig så har jag.
Ett kluvet Granny Smith, kluvenheten gör identitetslös förvirring. Omogen på insidan, hård, neongrön och lite kletig på utsidan. Ingen rak linje som man kan spänna mellan mål och start utan lite lokalsinnesbefriad hopsnurrad julgransbelysning. Jag tycker och anser och ljuder högt om saker jag tror men jag bestämmer mig sen och sen ändrar jag mig en gång till för det är aldrig för sent att ändra sig och man ska alltid förlåta och förstå.

Tomtar

Idag fick jag en present. Det var en nyckelring med WC-Anka-logon på.

Korrigering

Såg nyss att det inte var ballonger hon fick, Tummemamman, utan garnnystan. Jag har börjat sticka en halsduk, tänk vilket sammanträffande! Ich bin die Tummemamma. Och politiskt oberoende.

Laktosballongen spricker

Jag har fått i mig för många mjölkprodukter i helgen och är alldeles uppblåst runt magen och helt rund. Med smala ben och armar, som tummens mamma. Jag tänker att när jag blir gammal kommer jag alltid att se ut sådär, det känns rätt bra. Jag ska dessutom inte klippa av mig håret utan se ut som Maxine Grey i Amys Court, med en lång grå fin fläta. Och rund mage. Fint även om jag nu inte kan ha fina lila spetstrosor från Gina Tricot. Och så vill jag vara sådär bra som hon är, rejäl fast ändå mänsklig. Det är nog lättare att vara bra och rejäl när man är lite rund om magen. Tummens mamma ser också ut ha ha långt hår i en knut, det här går ju jättebra.

Sen tänker jag på hur dryg Göran Persson var på tevi fast han också ser ut som tummens mamma, det är fel. Om man är tjock ska man vara fin och glad och snäll och rejäl. Jag tror jag bestämmer att Göran inte ser ut som tummens mamma utan mer som Idi Amin. Idi Amin var den elakaste tjockisen jag kom på och så elak är ju inte Göran faktiskt, nu var jag lite orättvis men det är ju valtider; då får man generalisera lite. Hitler var lite tjock, och Stalin också, nu går min teori helt fel. Hardy var elak mot Laurel, det spårar ur helt nu. Fast Laurel var ju enerverande korkad, får man inte vara lite elak mot korkat folk även om man är tjock? Jag tror det ingår i hela rejälkonceptet.
Dagen till ära må jag nämna att Usama är smal som en pinne och Bush också. Annars var ju Pol Pot smal han också och han var ju rejält orejäl.

Jag älskat mat, jag orkar inte banta mer, men idag har jag ont i magen och jag får nog låta bli att äta gräddsås och havrefras med mjölk och ost och räkost och latte för om jag nu ska vara tjock vill jag vara det på riktigt, inte bara en bag of gas, det är rätt orejält. På bilden däroppe ger Tummen Tummens mamma ballonger. Jag är min egen laktosballong idag och om jag flög hade det varit gott och väl, men jag känner mig bara tung.