Svättstuga

Häromdan hade jag tvättid då va. Trodde jag. När jag precis hade lagt in tvätten i maskinerna och satt igång och vattnet hade börjat pysa ner över mina och den lilla människans lortkläder kom det in en liten gubbe i tvättstugan. Det var hans tur att tvätta, jag hade visst tvättid i går. Som igår, fast det här var ju för att par dar sen.
Det här var ju ruskigt pinsamt och gubben vart lite sur, men eftersom jag inte begrep hur man gjorde för att avluta programmen på de där tvättmaskinerna och tvätten ju redan var alldeles blöt så kom vi överens om att min tvätt skulle få gå klart, efter 973 ursäkter och en tår i ögonvrån. Peace, love and understanding.

Tjugo minuter senare står det en sextifemårig amazon utanför ytterdörren och är jättejättejättearg för att jag hade utnyttjat hennes lilla gubbes mesighet och hon står och skriker på mig i trapphuset i minst tio minuter. Jag bad återigen långt över tusenfalt om ursäkt och lovade och bedyrade att jag skulle lämna tvättstugans stoft för mina fötter senast klockan åtta prick.

Klockan femiåtta beger jag mig således ner i tvättstugan för att hämta min skuldbetyngda tvätt. Den finns ju då tyvärr inte i maskinerna längre, utan ligger drypande våt i min IKEA-kasse. Ocentrifugerad, droppande sur och med sköljmedlet kvar. Tanten var visst bättre på tvättmaskinsingenjöreri än jag, ety hon hade lyckats avbryta tvätteriet. En kvart innan den var klar, hon sparade nog minst tjugo minuter på att orsaka mig allt detta besvär.

IKEA-kassen med tvätt och 17 liter vatten var så tung att den inte gick att lyfta, dessutom rann det liter efter liter med sköljmedelsvatten över hela trapphuset, så jag fick hämta X antal plastkassar från ICA och bära upp tvätten i. Då kom tanten. Jag - vid detta laget ganska trött - sa att det där var kanske inte så vänligt gjort. Tanten skrek då någonting om att: du ska inte tro att man kan göra sådär (underförstått "lilla vän"), bara ta nåns tvättid och tro att man ska få köra klart! Gagaga.

I två timmar fick vi skölja tvätt i duschen (inget badkar).

Var det en dum tant? Eller var jag dum? Jag tror att rollerna hade varit omvända hade jag köpt läget och knappt varit sur ens, misstag är det väl bara skönt att folk gör, då får man liksom alibi för sina egna. Ellä?

Ps: det tog två dagar för det stora badlakanet att torka. Det luktar mysko om det, typ gammal ost.

Mvh indignerad gottegris

Innan jag slog mig ner i soffan för min tevikväll travade jag iväg till ICA för att köpa det ena och det andra. Det blev bara det ena, eftersom det inte fanns en enda karamell på ICA, och karameller var det där andra.
Karamellkungen har 11 karameller i sitt sortiment, inga finns på mitt lokala ICA och dessutom är de rätt äckliga allihop, medan de har valt att satsa på blygsamma 59 sorters gymmigodis!
Jag tror Karamellkungen har nyckeltal på sina produkter. På sina Product Development Meetings sitter dom och diskuterar de nya produkternas Consumer Mouth Span-KPI och tar sedan bort allt med CMS över 10 sekunder.

You are beautiful

1979 gick den här serien i tevi i Sverige, alla såg den, alla tjejer blev kära i Luke. Lillebror Josh var jättetöntig och hade hängslor och fick alltid stanna hemma och passa kossan. Storasyster Laura var snygg och höll en gång på att gifta sig med en mormonfarbror och blev bortrövad av en farlig galen guldletargangster, alla vart helt galna i na på grund av hennes otroliga skönhet. Lillasyster Jessie var bara med som tapet, utom när hon gick vilse i öknen och blev räddad av Vargtass och inte ens då fick hon ligga.

2009 är Laura är noll snygg med sin späckhuggarkäke, Jessie hade platsat i OC och Josh ser lite indie ut med sideburns och allt, medan Luke är lite stureplanslökig. Jaja, Josh hade ansetts som töntig nu med, men nu pratar vi utseenden.
Själv hade jag antagligen ansetts som Europas största skönhet 1697 - jag hoppas fortfarande att tiden skall komma ikapp mitt stackars utseende. Poängen är att alla har vi varit vackra nån gång.

På tal om Vargtass så hänger den här killen på Snottys varje lördag. Han har inte åldrats en dag, nästan tvärtom.

Groundhog Day

Ett år sedan jag bloggade sist, tänk vad mycket som har hänt. Såhär när det nya året är alldeles alldeles nytt så gör man ju årsbokslut och funderar och tänker på alla de himlastormande och fantastiska upplevelser man varit med om, tex den där gången man tog en öl, eller när man gick till jobbet och var där i tid, eller när man köpte sig ett par nya byxer som man egentligen inte alls passade i. Makes you think don't it?

Mitt liv är ungefär som Phil Connors fast i alla fall just nu i den där perioden när han inte är galet desperat utan mest vet vad som skall hända och bara gör sitt bästa och håller på att bli en bra människa istället för det där sarkastiska surkartet. Kanske kommer jag också till sist att komma fram till det där perfekta året som gör att klockradion slutar spela I got you babe vareviga morgon.