Mårran gick förbi

Det går ett kallt drag genom mitt liv, en kyla som får mig att krypa ner under en filt i min soffa och tycka att filten är för liten, vira in mina kalla tår i yllet och värma mina händer mellan mina vintermjölkvita lår. När jag går från vardagsrummet till köket för att hämta mitt kaffe sveper kylan in mina ben och armar i gåshud och på vägen tillbaka får jag värma mig på den varma koppen och skyndar mig ner i kuddvärmen igen. I närheten av fönster är kylan värst, utifrån kommer det en svag, kall vind som gör tillvaron isigt skarp. Elementen står på det högsta men kämpar förgäves mot kylan utifrån med sin värme som mest är en lätt bris, som en sval vårkväll i början av maj.

Så

Det är skönt att kunna säga Så. Så, nu räcker det. Så, nu kan jag lägga det åt sidan och göra det jag tycker bättre om. Så, nu kan jag ligga på nya sängsoffan och blippa mellan tevikanalerna eller se Sagan om Ringen på devide bara för att den går på tevi om ett par dar. Eller Så, nu äter jag inte någon middag ikväll utan en påse ostbågar med julmust istället. Så, nu skiter jag i det där datasystemet och all data jag borde ha lagt in men inte hunnit. Så, nu är jag ledig i fem dar och vill inte tänka mer på hur dum chefen är och hur dåligt projekten styrs på min fåniga arbetplats. Så, i morgon åker lilla människan till Skåne och jag är ensam hemma i fem dagar och kan göra allt det där jag inte gör när hon är hemma, dvs ingenting. God Jul lilla Kladd & Co.

He he he he ho heee

Igår precis innan jag somnade slog jag på MTV. Det var Beavis & Butthead. Dom satt i sin soffa och såg på MTV. Dom såg den läskiga videon till Nirvanas Heart shaped box och kom med sina intelligenta små kommentarer samtidigt. -See, huh, now Curt, like, brushes his hair outta his face, but then he just pulls it right back again, huhuhu.
När jag är så ledsen som jag är nu hittar jag tråkiga saker som är så roliga att jag nästan skrattar mig ur sängen. Jag tror det har räddat livet på mig ett par gånger, men visst är det konstigt att jag har roligare när jag är ledsen än när jag är glad.

Bäddsoffan FÅGELBO

Min teori, och rätt så många andras också för den delen, är ju att vi shoppar oss mening, och knullar oss trygghet. Guds spårlösa försvinnande gör att vi begår gudstjänst i mammons tempel, och biktar oss helst bakifrån, kanske i ett menage a troi, med en främling eller fler, eller med vår partner iklädda spandex, blöjor eller handklovar och rep. Vi är för stora för den lilla värld vi befinner oss i. Världen har blivit större, men samtidigt för liten, för den finns bara här, vi vet att det inte finns mer, det tar slut, njut nu. Njuter du inte finns det ingen mening, lever du ett värdigt liv finns ingen belöning på andra sidan, du har bara missat att se Notting Hill på widescreentevi med HD-upplösning och ligga med en dvärg iförd buttplugg och lakritssuspensoar.

Jag var på IKEA i helgen. Jag handlade mycket. Jag körde, iförd minkkragsprydd vintagekappa från 1964 och sjucentimetersklackar, palltruck. Jag och lilla människan lekte att vi var amerikaner och bröt på amerikanska hela tiden. "Det är jättebra, jättebra som en jättestor behå" Vi hade roligt. I informationsdisken på tredje plan jobbar nuförtiden Henrik från VäxjöUngdomstevis Voxpop. Han verkade inte ha roligt. Han såg snäll och trött ut. Han sa att bäddmadrassen Suverän passar bäst till bäddsoffan och knappade fint ut en plockorder. IKEA är fint, Henrik var fin, lilla människan var fin, soffan var fin.
Idag ankom soffa, lilla människans lilla pojkvän hjälpte chauffören att bära. Lilla människans pojkvän är fin.

Sedan satte jag ihop det stora soffskrället som nu är lika grå, stor och ful som det Solna tyget är döpt efter. Soffan är dum.