Ballroom Blitz

Det var en underbar kväll, stjärnorna tindrade den där kvällen när Kladd & Co hade sin bal. Flickorna fick en blomma att sätta i håret, männen fick en lösmustasch. Medan man förflyttades från Kladd & Co's slott i förorten till den största öns förtrollade borg, kallad Münchenbryggeriet, fick man dricka livselexiret Corona och även fast förplägnad i form av en minipåse Sourcream & Onionchips. Väl framme vid borgen började balen, sedan man först visat baldeltagarna de korrekta stegen. Det upplystes att danslärarna varit med i Let's dance, en upplysning er berättare tog emot med illa dold likgiltighet medan hon låtsades behöva hissa upp balklänningen och gå på toaletten för att därmed undvika den stora draken SALSA.
När draken var slagen, med illa förd svärdföring av 100 tappra riddare, sattes det till bords och en buffé bestående av förtrollande meningslös mat serverades. När alla var mätta och belåtna ankom de 4 trubadurerna, unga män som till inspelad musik dansade och sjöng musik som andra, något mer kända, trubadurer gjort beryktade. Bland visorna märktes 'An englishman in New York', 'All night Long' och 'You can call me Al'. Kladd & Co's hov dansade och sjöng som om dom aldrig sett en trubadur förr.
När trubadurerna var klara startade balen, och berättare kan intyga att ett dansgladare hov än Kladd & Co's får man leta efter. Vi såg kungen jogga lätt på stället till 'Rock me Halleluja', vi såg Rikshovmästaren svänga runt med Grevinnan Marketing till tonerna av 'Jag ljuger så bra' och andra klassiska hovtrudelutter.
Er berättare dansade främst med Drottningens Frisörmästare, en man med yviga gester och generös personlighet. Denne Frisörmästare lovade dessutom att er Berättare skulle få håret klippt och färgat på hovets bekostnad, på sin födelsedag i nästkommande vecka.
Vid slaget tolv var balen över och era tappra riddare fortsatte striden på slagfältet Blue Moon Bar, där man först slog fienden genom att gå förbi kön och sedan genom att fullkomligt utrota allt motstånd i Schlagerbaren.
Vid 03.00 försvann er berättare från denna scen, endast lämnande kvar de strumpbyxor som hela kvällen kasat ner i ett irriterande gällivarehäng. Huruvida någon prins letar efter den person som passar i strumpbyxorna förtäljer inte historien.
The End.

Jag längtar i alla fall inte till Bangladesh

Jag tror jag är fast i ett längtansmode. Hur bra jag än har det vill jag alltid någon annanstans, vill bryta upp och gå vidare, men som MagnusEvaoBrasse sjunger så har man alltid Här med sig. Jag har alltid mig själv med mig och var jag än är längtar jag alltid därifrån. Just nu längtar jag lite till Haparanda. Om jag bodde i Haparanda skulle nog allt bli bra tror mitt förvirrade hjärta, medan hjärnan helt och hållet inser att det skulle det inte alls det. Kallt och mörkt och dumma skooterbönner, vad ska jag med det till, även om dom nu har ett IKEA? Men jag har velat till Haparanda sedan jag läste Jolos De tre från Haparanda. Och till Vancouver sedan den där låten, jag tror det var Toni Holgersson på åttitalet. Jag borde kanske lära mig att åka till ställen på semester istället för att flytta dit, det är för jävvla långt till Vancouver också, längre än till Haparanda till och med.

*Tindrar*

Jag hatar Lost, kan ni fatta att den där tradiga ön är en analogi för skärselden nångång trögon? Och att ni inte kommer att komma därifrån eller hitta lösningen på någrasomhelst frågor förrän manusförfattarna kommit ner från sin snetändning?
Men ibland är det sent på natten, klockan är halvtvå och jag kan inte sova.
Oy, Sawyer baby.

Lycka i fem timmar kostar bara 15:- på Myrorna

Jag vill bo i en stuga i skogen och vakna en morgon och begripa att jag ingenting begriper, få varsel om fotsteg som inte finns och sen ska dom finnas och då skall det vara någon som kommer gående med gummistövlar längs med kraftledningarna och jag bjur på öl och pratar oavbrutet i en hel dag.
Eller vill jag komma gående längs kraftledningen i gummistövlar och bli bjuden på öl och inte behöva säga någonting alls på en hel dag och ändå bli lite lite älskad av en man som bjuder på öl och som inser att han inte begriper någonting.
Jag älskar inte Yngve Frej, jag älskar Gabriel Ask.

Hej Matematik!

Sifs representant har kräksjuka, subtrahera hans maginnehåll med den oro min arbetsplats nu får känna i minst två dagar till.
Jag har glömt att köpa amaryllislökar, subtrahera en jul utan stora röda blomsterklockor med kattens ledsnad att inte få en blomma som ofelbart ramlar omkull pga topptyngden så fort hon sätter sig i fönstret.
Jag ska klippa av mig håret, subtrahera 45 cm kluvna toppar med 2,5 liter intifrizzmedel jag kommer att behöva för att hålla en kortare frisyr i styr samt lägg på den födelsedag som bidragit med åldersnoja inom parentes.
Jag träffade tråkig-kille-med-ful-hund i helgen. Min inbillade PMS-förälskelse kan definitivt subtraheras och lämnar inte ens ett negativt avtryck om man så multiplicerar med Cigarillmannen som får mig att tycka illa om mig själv så fort vi möts.
Dividera mina nya köksgardiner med de löpare jag ännu inte hunnit sy. Svarta med tyget 'Tivoli' insprängt, den dag jag orkar och har motivation läggs de ihop med de kuddfodral symaskinen äntligen fått inspiration nog att spotta ur sig. Subtrahera en symaskinsnål, för den gick av mitt i en rät vinkel vikt i sisådär 180¤.
Addera projektet covers som lilla människan och jag tävlar i: Vem hittar bästa covern? Hittils vinner nog Be God Tanyas version av When Doves Cry och lägger sig på topp som en liten kvadratrot ur det stora hela.

Sanningen som den ter sig just nu

Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm i brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir som en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet