Parasiter i verkliga livet är inte så roliga, Tjocka Förortsfrun som snor alla ideer jag har börjar bli lite trist, men annars gillar jag saker som är äckliga på det där überäckliga sättet som parasiter är.
I alla fall undrar jag lite varför jag njuter av att äcklas. Stora äckliga flugor lägger ägg i dom fina kossorna och jag tycker det är så äckligt att jag slår över en liten stund, men sen vill jag ju se mer, och då är det små vidriga steklar som suger ur den sista vätskan ur den fina sydamerikanska spindeln som i sin sista döende förvirring istället för att göra ett glänsande, symmetriskt nät istället spinner något äckligt förvridet och dött. Jag äcklas och njuter, precis som jag njöt av De sju knivarna när tjejen får en böld full av spindlar av voodoförtrollningen, eller Jimmy Smits har hela magen full av culebra, ormar. Äckligt äckligt, najs najs.
Om jag åkte på semester till Bolivia och kom hem med en puppa i benet som hon i Hermanssons Värddjuret skulle jag ta livet av mig. Genast, omedelbart. Jag hade inte klarat av att vara Ripley, jag hade hellre tänt eld på mig med en av eldkastarna än att riskera att den där saken satte sig på mig. Varför gillar jag att bli äcklad av såna saker när jag får frispel av ens två sekunder av Dirty Sanchez, Jackass eller att se Bert Karlsson äta semla?
Jag läste häromdan att en vanlig julgran har 210 000 miljoner insekter i sig när man tar hem den. No julgran nästa år. As if jag ens hade nån i år.
