Man ska va PK

Nu tänkte jag musikblogga lite. Det börjar på ICA. Bakom mig i kön står två utvecklingsstörda unga tjejer, dom ska ha middag ihop och har handlat korv och chips och massa gott. Den ena tjejen har lite stor tunga och pratar sådär som man gjorde när man var liten och satte tungan bakom underläppen och gav sig själv ett underbett och fånade sig. Det var något som irriterade mig med hennes sätt att tala, något jag kände igen, det skärande, läspande, otydliga lite saftiga. Irriterande, vadå vaddå tänkte jag.
När jag satte mig vid datorn och satte på Cocorosie Beautiful Boyz, förstod jag allting.

Nej, jag tror jag håller mig till Stereo Totals tysk-franska elektropop idag. Konstigt nog är tyskarna gladare än amerikanerna och det passar mig bättre just nu. Dessutom driver dom inte med mongon.

100:ade inlägget

På väg hem på fullsatt tunnelbanetåg, folk klängs och trängs en tisdagskväll. Alla är glada och en av de gladaste killarna från Dalarna ska på hundutställning i Sollentuna i morgon. Han ber mig vrida på mössan och säga killevippen så jag försvinner, jag har en sån mössa. Jag är så ömtålig just nu att en liten tanke far genom mitt tyvärr (när det gäller negativa tankar) rätt snabbtänkta huvud att 'tillochmed främlingar vill att jag försvinner' men sen skrattar jag och säger att nu har du blandat ihop McAstrid med McJulkalender, man ska antingen peta på en spik och säga killevippen och bli pytteliten och äta köttbullar eller vrida på mössan och göra små skojjiga långsamma, mystiska spår i snön med skorna och vara osynlig.
Håkan Serner, en röst som, om jag ska härma lilla frun, är en röst som kan få tala till mig i evighet, om han så läser kladdrecept. Nalle Puh och skomakare, lugnt och tyst. Han blev så ledsen till sist att han gjorde världen av med den där rösten via ett rep runt halsen.

Kvällen var bra och gjorde en buckla i ensamheten, fröken Pigg och Snottys kombinerat gör alltid det. Hennes Doppelganger är fin och stor och blir lite tyst i sitt hörn när sällskapet pratar för mycket. Hans vän var smart och intelligent och rolig och höll lite hov. Jag blev full på fyra öl varav en var en mellis.

Ps: det där var den enda bilden skrutt-www kunde åstadkomma av Håkan Serner. Vi barn av sjuttiotalet borde förena oss i motstånd mot att det finns för lite barndomsminnen på YouTube.

...och en sån också

Herregud, jag glömde ju det jag önskat mig de senaste tre åren. En alldeles egen Geabtelifon. Den slutar faktiskt inte vara sötast.

Kanske terapi - ett tiopack också.

Jag tror inte på tomten, men jag önskar mig det här ändå:

1. Att jag ska sluta vara så ömtålig, lessen, krävande och besvärlig för min omgivning och mig själv.

Från början var det här tänkt att vara en jättelång lista, men om jag tror att om jag får det där så blir det andra rätt betydelselöst. Nåja, en iPod då.

För mycket Tindersticks en lördagskväll

"The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return"
Tevifilm en lördagkväll när man ställt in en dejt med någon man gillar, man är dum och överspänd och patetiskt sorglig.

Som en nykter alkoholist på en vinprovning eller en överviktig satt på diet i en godisbutik sitter man och lyssnar på en sanning som man önskar att man kunde avfärda som banal, men det är nog så. Jag vet inte, men det är nog så. Det verkar så på den lilla människan som sprudlande lycklig kommer instormande efter romantisk promenad med sin första lilla kärlek, det verkar så på vännerna omkring mig just nu, som älskar och älskar och älskar, till larvighetens gräns älskar dom. Det är fint, jag är glad för deras skull, dom har längtat precis som jag och jag är en liten pyttemänniska, har ett rivjärn till själ som river på det grövsta och säger till mig i de grova flisor som faller ner att jamen jag då? Även om jag verkligen verkligen verkligen gläds för er skull och visar mig nyfiken och intresserad av de nya människor ni har mött och som jag därigenom ska få möta, så gör det lite ont också. Alltid den som blir över och himlen är nog inte runt nåt hörn som jag kan hitta i alla fall. Mitt lokalsinne är helt kass, jag önskar mig ett gps-system i julklapp, tomten. Tomten finns inte och misery loves company, är det inte så att när man har sällskap i eländet så känns det lite mindre eländigt, släpp PK-ismen och erkänn? I alla fall är mitt rivjärn för grovt för att jag odelat skall njuta av att höra alla viskningar och intimiteter ni delar, med den självklarhet som visar att ni har nog glömt hur det var, då när vi hade sällskap i eländet.