Åh, mina kära. Idag tror Stockholm att hon är Skåne: grovt obehagligt snöfyk och fult surt vanligt folk. På rökbron träffar vi ett gäng kids som ser ut som dom precis invandrat från Ukraina med mode från 2002, dom frågar efter cigg på ren svenska och är nog vad Alexander den Dumme skulle kallat för förortskids. Vi säger att vi inte har några för vi är också vanliga och sura och snöfykta.
Jag försov mig i morse och kaffet var slut, lägenheten är stökig för när den lilla människan inte är hemma är jag den lilla människan och då städar jag inte.
Jag har jobbat för mycket och sovit för lite. Jag vill inte jobba, jag vill städa min lägenhet, städa mig själv och sen vill jag ha han den rolige jag och Biblitekariä Pigg träffade på Snottys i lördags hemma i soffan, vi ska se den roliga filmen jag såg igår, det skall vara för kallt för att gå ut och förresten vill vi ju ändå inte gå ut och vi ska skratta massor, kanske bjuder vi Biblitekariä Pigg och hennes Doppelganger på middag och han ska vara smart och fulsnygg på det sättet man är smart och fulsnygg om man har David Bowie som pappa och Ernst Billgren till mamma och sen går gästerna och vi släcker ljuset.
Så blir det nu inte, jag ska jobba mina tio timmar om dan, somnar varje kväll på soffan med Orhan Pamuk på näsan medan Vänner burkskrattar dumt i bakgrunden. Jag ska inte städa förrän på söndag, filmen är det nog bara jag som uppskattar och han, Ernst Bowie Jr, fykte iväg utan ett ord fastän vi hade bytt nästan hundra roliga ord och istället hamnade vi på efterfest hos en galen sjöman. Det blir inte som man tänkt sig, men det blir ialla fall något. Idag ska jag köpa vantar, minst två par. Tumvantar för det är gulligast.
Ps: om någon känner nån som ser ut som Ernst Bowie som var på Snottys i lördags så ge honom mitt nummer.
