I bakvattnet av lördagens fylla letar de kemiska processerna efter tankar som mättar med sånt som bakfyllans kemilåda vill hälla i provrören. Letar igenom skallen in i de minsta små neuronerna för att leta efter svidet, precis som om jag saknar någonting när jag är i harmoni med tankarna. Som om angsten vore min bästa vän som jag känner mig hemma och mig själv med, men så fort vi ses känner jag att det här är fel och i panik försöker jag fly från tanken som hänger sig fast som en vän man inte vill ha. Du längtar inte efter att få ångest av tanken på att han tar i någon annan som han aldrig tog i dig. Faktiskt, din jävla fylleidiot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar