Curt

Det finns människor överallt som jag inte känner. Vissa, rätt många, vill jag inte ens känna. Vissa kan jag inte få känna heller. Vissa kan jag få känna, men jag vill inte. Tex Kubbarna på gården, som varje kväll hela sommaren spelar kubb på gården och stoltserar runt i svartbrun gubbmage ovanför de avklippta jeansshortsen vill jag inte alls känna, trots att dom frågar jätteofta om jag vill ha ett glas vin när jag går förbi.

På bilden ser vi Curt. Jag känner inte alls Curt. Curt vill jag inte känna så värst, tror jag. Curt sover oläckert framför mig på tunnelbanan. Huvudet glider längre och längre fram längs med tunnelbanevagnens glättiga vägg, till sist vaknar han med ett ryck och drar upp huvudet igen. Vi har alla gjort det där. Curt är lite gammal, kanske 60-65. Har lite för lång grå skäggstubb och gubbmage under den rutiga skjortan. Ser lite dekis ut, och faktiskt rätt osympatisk. Luktar lite otvättat, har arbetskläder i konsumkassen.

Runt sin vänstra handled har Curt ett armband. Jag hade ett sånt armband på åttiotalet, dom var moderna då. Ett namn, just Curt, inristat med ett speciellt teckensnitt jag inte sett sedan dess tror jag. Man bytte dom med varandra, om man var ihop. Jag hade en Johan.


Curt har nog inte bytt med någon, Curt ser inte gay ut. Jag undrar om Curt har köpt armbandet en gång på åttiotalet och sedan aldrig tagit av det, eller om dom fortfarande finns att köpa. Curt är för gammal för att ha bytt armband på åttiotalet, men kanske fick han armbandet i fars dagspresent av en dotter då. Kanske. Curt ser ut som en helgpappa, en sån där som sitter i obekväm tystnad med ett tonårsbarn på Texas Longhorn på söndagskvällar. Sonen/dottern skäms, det var längesedan Curt var en pappa man beundrade.

Jag tror inte Curt har fått armbandet i kärlekspresent. Ingen kvinna, skulle ge en Curt en kärlekspresent som gav tyngd åt namnet Curt. Man kan älska Curt, det är jag säker på, men inte 'Curt', det är omöjligt.