Den lilla personen i hushållet har laddat ner Nirvana i datorn och jag är ensam hemma. Klockan är över ett och jag har duschat hett och smörjt in mig med barnolja och är mjuk som sammet. Krossad sammet kanske, men sammet. Cobain sjunger Polly mjukt live och jag får lite lite för mig att jag vill vara lite i nittiotalet igen och sätter på mig linne och trasiga jeans som hänger på höften och leker grunge. Håret får hänga som det gör och jag blir glad av mitt eget lilla rollspel. Jag har uppfunnit tidsresan, screw you Einstein, jag blev inte yngre för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar