
Går med i parti och och i hyresgästförening och träffar en ny vän som är precis likadan men utan allt det där ledsna och stickar klart halsduken och går på bio med den lilla människan och jobbar över och bestämmer mig för att jag ska nog satsa på kladdfabriken för mer tomhet eller slit orkar jag inte, gör listor för att hinna ikapp allt jag slarvat över och är mitt bästaste jag. Får lite ångest över det blåa korståget som verkar frenetiskt desperat och det gör ont att människor tänker så, men vad har jag egentligen trott om folk? Löjligt naiv. Och så letar jag musik och laddar och försöker spela spel och läser bloggar av lyckade människor som är mycket vackrare och bättre än jag och jag borde beställt ny tid hos doktorn för det svider när jag ser.
Och det finns inte ens ångest över ensamheten för stearinet har nog stelnat och M och M och L och H och J och H och U och P och M och ett M till, det gick isönder ju, men när jag inte vill ens så är gratisspel på internet lagom och kärleksfilmer gör inte ont och har jag känt så här förut? Det blir ett suddigt ögoninflammationstöcken av historien som upprepar sig. Gäsp och dags att sova och jag somnar med en gång utan att passera gråt.
1 kommentar:
du skriver fint ändå
t.ex. gillar jag att du somnade "utan att passera gråt"
Skicka en kommentar