Det går ett kallt drag genom mitt liv, en kyla som får mig att krypa ner under en filt i min soffa och tycka att filten är för liten, vira in mina kalla tår i yllet och värma mina händer mellan mina vintermjölkvita lår. När jag går från vardagsrummet till köket för att hämta mitt kaffe sveper kylan in mina ben och armar i gåshud och på vägen tillbaka får jag värma mig på den varma koppen och skyndar mig ner i kuddvärmen igen. I närheten av fönster är kylan värst, utifrån kommer det en svag, kall vind som gör tillvaron isigt skarp. Elementen står på det högsta men kämpar förgäves mot kylan utifrån med sin värme som mest är en lätt bris, som en sval vårkväll i början av maj.
6 kommentarer:
nu är jag en fri stackars sate igen. jag har inte tänkt efter om det är härligt eller inte, men ett faktum är det. pyss
Jag tror att i längden är det härligt, men i korten kanske lite ohärligt otryggt. Det blir fint ska du se lilla frun. Åtminstone har du ju gjort någonting åt det nu. Pyss lilla Pi
det är då som det stora vemodet rullar in..
Go jul!
Vad är det som är så kallt egentligen? Inte vädret i alla fall...
Gd frtsttnng etc.
Det drar rätt mycket i gamla femtiotalshus. Men det är det värt.
Detsamma. Allihopa.
Skicka en kommentar