Sunday bloody sunday poetry slam dunk

...och flera gånger har jag brutit upp och börjat om från början för att alla försvann eller aldrig kom hur mycket jag än drog i det det hemliga kopplet som andra människor har men som jag tydligen har förvandlat till en oändligt lång löplina av nästan genomskinlig fiskelina och dr Phil säger att vi lär andra vad dom skall ge oss och allt är mitt eget fel när jag får tystnad ingenting och man kan bara blir älskad när man älskar sig själv men kan man olära sig det som man lärt som en pavlovsk hund och jag är ju en glädjefylld människa bara det att just detta, detta lilla som jag inte kan få som är den stora sorgen som gör att allting allt jag ser och allt jag gör känns så meningslöst för ingen ser det med mig och ingen ser hur fantastisk jag kanske är för en person som orkade se och inte blinkade i just det ögonblicket tystnad och jag flyr dom som älskar mig av plikt tror du verkligen att lilla du kan det där? och hur kan man uppskatta kärlek som är givet till en på grund av något man inte blivit av egen kraft och är villkorad jag älskar dig om du är sån här och gör det där och trots allt och fastän dom inte förstår och när man aldrig har förmått uppbåda den känslan hos någon utan att plikten att älska fanns och plikten gör kärleken glädjelös jag blir glad för att du erbjuder din kärlek, men ledsen för att jag inte vill ha den och så länge det finns en frihet så flyr man jag orkar inte med dig för jag jag är så lätt att avstå det finns inget behov av dig i mitt liv och hur kan man älska sig själv, hur kan jag lära mig själv att jag duger, jag är bra när man efter varje gång blir nersparkad i ett krossar mig med jämförelsen med Henne ljummet helvete där man bara är förglömlig och blir bortvald hon är snyggare än dig, även om du är intelligentare och du var inte där och man till sist inte ens kan ringa sin vän för man är så rädd att inte duga, att få inte ikväll, men kanske om en vecka, när den viktigare inte kan känna att man är till besvär och en man inte tänker på och inte vill ha med, och hela mitt liv är en Friendsreklam fastän ingen säger något dumt eller elakt, dom säger bara ingenting och jag vågar inte säga någonting heller för tänk om jag blir bortputtad igen det finns inget behov av dig i mitt liv och får verkliga bevis för det jag tror jag ringer dig absolut senast när jag kommer hem, tystnad jag vill bara ha circumstantial evidence jag vågar inte satsa på dig, du har ju aldrig fått det att funka, så kanske domaren dömer till depression och cipramil istället för detta livslånga liv i en lufttät bevispåse på innersta hyllan i bevisförrådet och jag orkar inte leta reda på nya människor igen du var inte där, det var ju hon för jag vet ju att jag bara förlorar dom, att det inte finns någon människa som ens i ett andetag anser att jag är det viktigaste ni knullade medan mina telefonsignaler ljöd omkring er, dom andetag jag får stjäl jag alltid från den andra som, dom andra som man verkligen vill ge det du våldtog mig och förstod det inte ens eller förstod du och tystnaden var rädsla till och när dom upptäcker hur meningslös jag är och hur min meningslöshet strömmar ur alla mina porer och ger mig stora gula finnar fyllda av ensamhet som spricker och rinner över hela spegeln det finns inget behov av dig i mitt liv vill man inte vara i närheten för man kan fastna i ensamheten och den är äcklig.