Det ringer i telefon hos grannen. Den ringer och ringer och klockan är tjugo i ett på natten och det ringer och ringer, signal efter signal. Tystnad i fem minuter, sedan signal efter signal igen. Vem vill ha tag på någon så ivrigt klockan tjugo i ett en onsdagsnatt? Finns det någon liten möjlighet att det är något roligt som har hänt, som måste berättas och delas just klockan tjugo i ett en onsdagsnatt? Ett barn som har fötts, en försvunnen som har hittats, en miljon som har vunnits.
Kylan i luften gör att jag känner att det är någon som försvunnit, något som är borttappat, en person som slutat svara, någon som lämnat. En förtvivlan där på andra sidan signalerna i telefonen som ingen svarar i, som i de fem tysta minuterna ligger hoprullad i ett tyst nystan i sängen och ber att man ska se, en ensamhet som blivit outhärdlig tjugo i ett en onsdagsnatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar