För mycket Tindersticks en lördagskväll

"The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return"
Tevifilm en lördagkväll när man ställt in en dejt med någon man gillar, man är dum och överspänd och patetiskt sorglig.

Som en nykter alkoholist på en vinprovning eller en överviktig satt på diet i en godisbutik sitter man och lyssnar på en sanning som man önskar att man kunde avfärda som banal, men det är nog så. Jag vet inte, men det är nog så. Det verkar så på den lilla människan som sprudlande lycklig kommer instormande efter romantisk promenad med sin första lilla kärlek, det verkar så på vännerna omkring mig just nu, som älskar och älskar och älskar, till larvighetens gräns älskar dom. Det är fint, jag är glad för deras skull, dom har längtat precis som jag och jag är en liten pyttemänniska, har ett rivjärn till själ som river på det grövsta och säger till mig i de grova flisor som faller ner att jamen jag då? Även om jag verkligen verkligen verkligen gläds för er skull och visar mig nyfiken och intresserad av de nya människor ni har mött och som jag därigenom ska få möta, så gör det lite ont också. Alltid den som blir över och himlen är nog inte runt nåt hörn som jag kan hitta i alla fall. Mitt lokalsinne är helt kass, jag önskar mig ett gps-system i julklapp, tomten. Tomten finns inte och misery loves company, är det inte så att när man har sällskap i eländet så känns det lite mindre eländigt, släpp PK-ismen och erkänn? I alla fall är mitt rivjärn för grovt för att jag odelat skall njuta av att höra alla viskningar och intimiteter ni delar, med den självklarhet som visar att ni har nog glömt hur det var, då när vi hade sällskap i eländet.