Jag trodde verkligen att jag ägde en plåttermos. En sån där liten i borstat stål som det bara får plats två muggar i, alldeles för lite för Nytorgsfikor. Efter att ha gått igenom varenda litet snedställt skåp i min skåpfulla lägenhet inser jag att jag bara har inbillat mig att jag äger en plåttermos. En liten plåttermos önskade jag mig till vetskap att jag hade.
Däremot äger jag ett orange jätteschabrak till termos som nog kallades för tevekanna då, 1976. En orange tevekanna. En termos, inte för utflykter, utan för att ha kaffet i istället för att låta det stå och knirka sig bränt i kaffekokaren, man slipper springa ut i köket, utan kan stanna kvar där i gillestugan med det gråbruna vävtapeterna och pingisbordet.
Den släpar jag aldrig-i-livet med mig till Nytorget, även om den ju är helrätt Söder, kanske just därför. Det får bli sjuelvan. Heja franchisekapitalismen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar