Idag går vi promenad i regnet och sen tvättar jag en tvätt till, diskar och stryker, ser lite på reprisen av Top Model, fel tjej vann den här gången också och vi skulle gått på bio i Vällingbys nyrenoverade kulturbyggnadsmärkta biograf men det fanns ingen rolig film och sen lagade jag mat: renskavsgryta, gjord på mager matlagningsgrädde som nästan helt och hållet inte liknade grädde för jag ska ju hålla dieten, lingon och vildris och ärtor och det var gott och landade som en bäng i magen och sen såg vi Blade för fjärde gången och Wesley, Wesley, du är så bigg och sur och svart. Åt ett äpple med kniv för det blir liksom godare än på vanligt sätt och nu är det snart dags att sova men då är ju nästa sak jag ska göra att gå till kladdjobbet igen så jag skjuter upp det en timma till, jag ska bara se om jag hittar TV on the Radios halvnya på Soulseek först, och oj vad det är mycket folk som laddar ner musik av mig, det var smickrande men fan vad det saktar ner datorn. Smygladdar I Samma Bil också för jag gillar ju den fast man inte får. Under tiden datorn tuggar drar jag fram tygerna och syr ett oinspirerat kuddfodral när maskinen nu ändå står framme. Får godnattkram av lilla människan som älskar mig så mycket och bestämmer att jag ska sluta röka så fort kilona är borta för att finnas ett par tråkiga tjugotal år till, för hennes skull.
Och jo, jag tror ju att jag vet vad problemet är, jag tror ju att jag vet varför ingenting är roligt, varför jag inte kan göra allt det där som jag vill och kan och vara precis sådär fantastisk som jag vet att jag kan vara men om ett träd faller i skogen hörs ingenting och jag är ett ljud utan någon som helst resonans och jag vet inte om det är så att ingen hör eller om det helt enkelt inte knakar nog och det inte knakar för att ingen hör, men helt ärligt, jag tror inte att cipramil är den rätta sortens hörapparat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar