tisdag, augusti 29, 2006
R.I.P
När den lilla människan fyllde åtta fick hon en katt. Han hette Axel och var bror till Nim. Axel var en onixkatt och blev raskt dödsjuk i mystisk virussjukdom, åkte skytteltrafik till veterinären, fick jättedyr medicin, blev frisk, slutade med medicinen, blev sjuk igen, blev frisk av sig själv för man hade inte råd med mer veterinärvård, och blev två veckor senare påkörd av en bil. Sorg, gråt, begravning.
Som tröst fick den lilla människan ett marsvin. Marsvinet fick namnet Mumma och var beviset på att man kan bli fet av grönsaker. Han åkte runt i cykelkorgar, rymde ett par gånger, hittades igen efter något dygn på äventyr i skånska häckar, blev medtagen på utflykter, lämnade bruna pluttbajsar över hela köksgolvet, badades och hanterades i största allmänhet som vilket uppstoppat gosedjur som helst och utstod sina prövningar med ett tålamod gränsande (nä, överskridande) sinnesslö dumhet. Efter några är blev han tråkig och fick mest sitta i buren.
Vid en semester lämnades han över till Storasyster Ordentlig Vuxen Människa och kom därmed till det ställe Marsvin Hoppas Marsvinshimlen Är Formad Efter. Till hans egen lättnad övertogs vårdnaden av Storasyster Ordentlig Vuxen Människas familj permanent.
Igår kom dödsbeskedet. Efter CPR och intubation, och injicering av typ adrenalin och plodplasma ala ER för massa miljoner avled han 8:56. Eller nåt.
Jag måste vara en hård människa, min sorg är rätt lindrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag har varit orsak till många djurs död. ibland flera stycken på en gång. men mina avsikter har alltid varit goda, det svär jag på eftersom jag älskar djur (vissa). fast kanske borde jag bli katolik när jag tänker efter.
Kommer du ihåg grodorna i Småland? Jag trampade nog i alla fall på minst en.
Jag och Magnus hade en gång i världen en liten skabbig katt som hette Tutan. Lagom till vi flytta ut till landet blev stackars Tutan överkörd av en lastbil. Efter det grät Magnus en vecka i sträck och trodde sig därefter se kattskrället SPÖKA runt om i grannskapet, typ "hon tyckte nog inte vi fick säga hejdå ordentligt". När vi sedan separerade diskuterade vi med darrande röster om huruvida vi skulle ha delad vårdnad om resten av husdjuren.
Jennt = Jenny
Skicka en kommentar