He he he he ho heee

Igår precis innan jag somnade slog jag på MTV. Det var Beavis & Butthead. Dom satt i sin soffa och såg på MTV. Dom såg den läskiga videon till Nirvanas Heart shaped box och kom med sina intelligenta små kommentarer samtidigt. -See, huh, now Curt, like, brushes his hair outta his face, but then he just pulls it right back again, huhuhu.
När jag är så ledsen som jag är nu hittar jag tråkiga saker som är så roliga att jag nästan skrattar mig ur sängen. Jag tror det har räddat livet på mig ett par gånger, men visst är det konstigt att jag har roligare när jag är ledsen än när jag är glad.

Bäddsoffan FÅGELBO

Min teori, och rätt så många andras också för den delen, är ju att vi shoppar oss mening, och knullar oss trygghet. Guds spårlösa försvinnande gör att vi begår gudstjänst i mammons tempel, och biktar oss helst bakifrån, kanske i ett menage a troi, med en främling eller fler, eller med vår partner iklädda spandex, blöjor eller handklovar och rep. Vi är för stora för den lilla värld vi befinner oss i. Världen har blivit större, men samtidigt för liten, för den finns bara här, vi vet att det inte finns mer, det tar slut, njut nu. Njuter du inte finns det ingen mening, lever du ett värdigt liv finns ingen belöning på andra sidan, du har bara missat att se Notting Hill på widescreentevi med HD-upplösning och ligga med en dvärg iförd buttplugg och lakritssuspensoar.

Jag var på IKEA i helgen. Jag handlade mycket. Jag körde, iförd minkkragsprydd vintagekappa från 1964 och sjucentimetersklackar, palltruck. Jag och lilla människan lekte att vi var amerikaner och bröt på amerikanska hela tiden. "Det är jättebra, jättebra som en jättestor behå" Vi hade roligt. I informationsdisken på tredje plan jobbar nuförtiden Henrik från VäxjöUngdomstevis Voxpop. Han verkade inte ha roligt. Han såg snäll och trött ut. Han sa att bäddmadrassen Suverän passar bäst till bäddsoffan och knappade fint ut en plockorder. IKEA är fint, Henrik var fin, lilla människan var fin, soffan var fin.
Idag ankom soffa, lilla människans lilla pojkvän hjälpte chauffören att bära. Lilla människans pojkvän är fin.

Sedan satte jag ihop det stora soffskrället som nu är lika grå, stor och ful som det Solna tyget är döpt efter. Soffan är dum.

Man ska va PK

Nu tänkte jag musikblogga lite. Det börjar på ICA. Bakom mig i kön står två utvecklingsstörda unga tjejer, dom ska ha middag ihop och har handlat korv och chips och massa gott. Den ena tjejen har lite stor tunga och pratar sådär som man gjorde när man var liten och satte tungan bakom underläppen och gav sig själv ett underbett och fånade sig. Det var något som irriterade mig med hennes sätt att tala, något jag kände igen, det skärande, läspande, otydliga lite saftiga. Irriterande, vadå vaddå tänkte jag.
När jag satte mig vid datorn och satte på Cocorosie Beautiful Boyz, förstod jag allting.

Nej, jag tror jag håller mig till Stereo Totals tysk-franska elektropop idag. Konstigt nog är tyskarna gladare än amerikanerna och det passar mig bättre just nu. Dessutom driver dom inte med mongon.

100:ade inlägget

På väg hem på fullsatt tunnelbanetåg, folk klängs och trängs en tisdagskväll. Alla är glada och en av de gladaste killarna från Dalarna ska på hundutställning i Sollentuna i morgon. Han ber mig vrida på mössan och säga killevippen så jag försvinner, jag har en sån mössa. Jag är så ömtålig just nu att en liten tanke far genom mitt tyvärr (när det gäller negativa tankar) rätt snabbtänkta huvud att 'tillochmed främlingar vill att jag försvinner' men sen skrattar jag och säger att nu har du blandat ihop McAstrid med McJulkalender, man ska antingen peta på en spik och säga killevippen och bli pytteliten och äta köttbullar eller vrida på mössan och göra små skojjiga långsamma, mystiska spår i snön med skorna och vara osynlig.
Håkan Serner, en röst som, om jag ska härma lilla frun, är en röst som kan få tala till mig i evighet, om han så läser kladdrecept. Nalle Puh och skomakare, lugnt och tyst. Han blev så ledsen till sist att han gjorde världen av med den där rösten via ett rep runt halsen.

Kvällen var bra och gjorde en buckla i ensamheten, fröken Pigg och Snottys kombinerat gör alltid det. Hennes Doppelganger är fin och stor och blir lite tyst i sitt hörn när sällskapet pratar för mycket. Hans vän var smart och intelligent och rolig och höll lite hov. Jag blev full på fyra öl varav en var en mellis.

Ps: det där var den enda bilden skrutt-www kunde åstadkomma av Håkan Serner. Vi barn av sjuttiotalet borde förena oss i motstånd mot att det finns för lite barndomsminnen på YouTube.

...och en sån också

Herregud, jag glömde ju det jag önskat mig de senaste tre åren. En alldeles egen Geabtelifon. Den slutar faktiskt inte vara sötast.

Kanske terapi - ett tiopack också.

Jag tror inte på tomten, men jag önskar mig det här ändå:

1. Att jag ska sluta vara så ömtålig, lessen, krävande och besvärlig för min omgivning och mig själv.

Från början var det här tänkt att vara en jättelång lista, men om jag tror att om jag får det där så blir det andra rätt betydelselöst. Nåja, en iPod då.

För mycket Tindersticks en lördagskväll

"The greatest thing you'll ever learn is just to love and be loved in return"
Tevifilm en lördagkväll när man ställt in en dejt med någon man gillar, man är dum och överspänd och patetiskt sorglig.

Som en nykter alkoholist på en vinprovning eller en överviktig satt på diet i en godisbutik sitter man och lyssnar på en sanning som man önskar att man kunde avfärda som banal, men det är nog så. Jag vet inte, men det är nog så. Det verkar så på den lilla människan som sprudlande lycklig kommer instormande efter romantisk promenad med sin första lilla kärlek, det verkar så på vännerna omkring mig just nu, som älskar och älskar och älskar, till larvighetens gräns älskar dom. Det är fint, jag är glad för deras skull, dom har längtat precis som jag och jag är en liten pyttemänniska, har ett rivjärn till själ som river på det grövsta och säger till mig i de grova flisor som faller ner att jamen jag då? Även om jag verkligen verkligen verkligen gläds för er skull och visar mig nyfiken och intresserad av de nya människor ni har mött och som jag därigenom ska få möta, så gör det lite ont också. Alltid den som blir över och himlen är nog inte runt nåt hörn som jag kan hitta i alla fall. Mitt lokalsinne är helt kass, jag önskar mig ett gps-system i julklapp, tomten. Tomten finns inte och misery loves company, är det inte så att när man har sällskap i eländet så känns det lite mindre eländigt, släpp PK-ismen och erkänn? I alla fall är mitt rivjärn för grovt för att jag odelat skall njuta av att höra alla viskningar och intimiteter ni delar, med den självklarhet som visar att ni har nog glömt hur det var, då när vi hade sällskap i eländet.

Wilbur Force I am not

Igår när jag tuggade på en handfull Saltakattengodasmåkattengodisar bet jag av en tand. Inte så nerven är öppen eller så, det gör bara lite ont i tungan när det skaver mot den vassa kanten, men värst var faktiskt det att nu är det oundvikligt: jag måste gå till tandläkaren.

Ps: Jag har bitit av norrlandsdimman också. Det tar sig med kraftfullheten hos mesigaste mesen.

Analog

Det ringer i telefon hos grannen. Den ringer och ringer och klockan är tjugo i ett på natten och det ringer och ringer, signal efter signal. Tystnad i fem minuter, sedan signal efter signal igen. Vem vill ha tag på någon så ivrigt klockan tjugo i ett en onsdagsnatt? Finns det någon liten möjlighet att det är något roligt som har hänt, som måste berättas och delas just klockan tjugo i ett en onsdagsnatt? Ett barn som har fötts, en försvunnen som har hittats, en miljon som har vunnits.
Kylan i luften gör att jag känner att det är någon som försvunnit, något som är borttappat, en person som slutat svara, någon som lämnat. En förtvivlan där på andra sidan signalerna i telefonen som ingen svarar i, som i de fem tysta minuterna ligger hoprullad i ett tyst nystan i sängen och ber att man ska se, en ensamhet som blivit outhärdlig tjugo i ett en onsdagsnatt.

Norrlandsdimma

Hur hård skall man vara inför en annan människas förmåga att fylla alla de kravhinkar man ställt fram? Om det faktum att en av eller kanske till och med tre hinkar av tio bara har en tunn bottenskyla av lite skvimpigt vatten på botten, innebär det att man nog ska säga att: nä, du....någon annan med lite stadigare ok får nog bära dina med tomhet nedtyngda hinkar.
Det valet hade kanske varit lättare om det inte hade varit så att man kände att de där hinkarna som var fyllda, dom var fyllda med Estrellas stjärnor och Apotekarnes Julmust. Eller att det kanske är så att orsaken till att man har de där framställda kravhinkarna till att börja med konstigt nog beror på att ens ok är ett skruttok som brister vid minsta lilla snedfördelning. Den här liknelsen brister, men vad gör man med nån man inte riktigt litar på som man gillar jättemycket och som man med nittinie procents säkerhet vet kommer att ställa till ett litet helsike i ens hjärna? Satsar man på den där lilla procenten som blir över? Eller ljuger för sig själv och inbillar sig att man kan ta det försiktigt trots att man vet att det inte kommer att bli så, eller går man hem och tittar på Lost och drömmer om gamla marknadschefer?

Jag drömde mig en livskris

Inatt drömde jag att jag var ihop med min gamla marknadschef. Han var kär i mig sa han, och sedan höll vi varandra i handen. Han hade en sån där raspig gubbhand som äldre män har. Torr och trygg och sträv. Jag fick inte sitta i hans knä för då kunde hans utbytta höftled gå sönder.

Innan dess hade jag jagat runt i ett köpcentrum en hel timme efter en glittrig tubtopp, precis en sån som Sara har. Sara har ingen sån i verkligheten eftersom Sara faktiskt är en rätt cool sorts trailortrash men i drömmen hade hon det. Jag skulle ha glittertoppen på mig på en jättetuff skivbolagsfest med Strage och allt, men jag hamnade hela tiden på en av H&Ms specialbutiker med bara underkläder. När min älskling och jag anlände till festen, utan tubtopp, märkte jag att trots att jag var lite förtjust i den där gubben så var han ju just gubbig och hade kalkonhals och jag skämdes. Så jag gjorde slut i köket på festen, eftersom jag var så ytlig och dum. Till och med i drömmen tyckte jag illa om den jag var. Då vaknade jag och klockan var halv fyra och sedan somnade jag inte förrän halvsju.

Varför kommer jag aldrig ihåg sådana där mystiska Sleepy Hollow-drömmar som min fru?

I was born under a wondering star

På min födelsedag dog Karl den tolfte, fast 250 år tidigare. Annars var det nog så att på min födelsedag var det någon som klafsade lite i en lerpöl i Flen. Eller tappade en konditor en tårta i Arvidsjaur, och en kanin blev påkörd lite utanför Paris. En bonde upptäckte att tre minimajsplantor behövde vatten och Kerstin Dellert uppträdde lite mediokert på en scen i Karlstad. Kanske.

Puppet on a string

När minsta lilla ryckning i kärlekstrådarna får en fullkomligt ur balans är man nog inte riktigt redo att dejta, vad tror du?

-JooOoodÅ, ta dEt Som NånTing kUl barA.

Ballroom Blitz

Det var en underbar kväll, stjärnorna tindrade den där kvällen när Kladd & Co hade sin bal. Flickorna fick en blomma att sätta i håret, männen fick en lösmustasch. Medan man förflyttades från Kladd & Co's slott i förorten till den största öns förtrollade borg, kallad Münchenbryggeriet, fick man dricka livselexiret Corona och även fast förplägnad i form av en minipåse Sourcream & Onionchips. Väl framme vid borgen började balen, sedan man först visat baldeltagarna de korrekta stegen. Det upplystes att danslärarna varit med i Let's dance, en upplysning er berättare tog emot med illa dold likgiltighet medan hon låtsades behöva hissa upp balklänningen och gå på toaletten för att därmed undvika den stora draken SALSA.
När draken var slagen, med illa förd svärdföring av 100 tappra riddare, sattes det till bords och en buffé bestående av förtrollande meningslös mat serverades. När alla var mätta och belåtna ankom de 4 trubadurerna, unga män som till inspelad musik dansade och sjöng musik som andra, något mer kända, trubadurer gjort beryktade. Bland visorna märktes 'An englishman in New York', 'All night Long' och 'You can call me Al'. Kladd & Co's hov dansade och sjöng som om dom aldrig sett en trubadur förr.
När trubadurerna var klara startade balen, och berättare kan intyga att ett dansgladare hov än Kladd & Co's får man leta efter. Vi såg kungen jogga lätt på stället till 'Rock me Halleluja', vi såg Rikshovmästaren svänga runt med Grevinnan Marketing till tonerna av 'Jag ljuger så bra' och andra klassiska hovtrudelutter.
Er berättare dansade främst med Drottningens Frisörmästare, en man med yviga gester och generös personlighet. Denne Frisörmästare lovade dessutom att er Berättare skulle få håret klippt och färgat på hovets bekostnad, på sin födelsedag i nästkommande vecka.
Vid slaget tolv var balen över och era tappra riddare fortsatte striden på slagfältet Blue Moon Bar, där man först slog fienden genom att gå förbi kön och sedan genom att fullkomligt utrota allt motstånd i Schlagerbaren.
Vid 03.00 försvann er berättare från denna scen, endast lämnande kvar de strumpbyxor som hela kvällen kasat ner i ett irriterande gällivarehäng. Huruvida någon prins letar efter den person som passar i strumpbyxorna förtäljer inte historien.
The End.

Jag längtar i alla fall inte till Bangladesh

Jag tror jag är fast i ett längtansmode. Hur bra jag än har det vill jag alltid någon annanstans, vill bryta upp och gå vidare, men som MagnusEvaoBrasse sjunger så har man alltid Här med sig. Jag har alltid mig själv med mig och var jag än är längtar jag alltid därifrån. Just nu längtar jag lite till Haparanda. Om jag bodde i Haparanda skulle nog allt bli bra tror mitt förvirrade hjärta, medan hjärnan helt och hållet inser att det skulle det inte alls det. Kallt och mörkt och dumma skooterbönner, vad ska jag med det till, även om dom nu har ett IKEA? Men jag har velat till Haparanda sedan jag läste Jolos De tre från Haparanda. Och till Vancouver sedan den där låten, jag tror det var Toni Holgersson på åttitalet. Jag borde kanske lära mig att åka till ställen på semester istället för att flytta dit, det är för jävvla långt till Vancouver också, längre än till Haparanda till och med.

*Tindrar*

Jag hatar Lost, kan ni fatta att den där tradiga ön är en analogi för skärselden nångång trögon? Och att ni inte kommer att komma därifrån eller hitta lösningen på någrasomhelst frågor förrän manusförfattarna kommit ner från sin snetändning?
Men ibland är det sent på natten, klockan är halvtvå och jag kan inte sova.
Oy, Sawyer baby.

Lycka i fem timmar kostar bara 15:- på Myrorna

Jag vill bo i en stuga i skogen och vakna en morgon och begripa att jag ingenting begriper, få varsel om fotsteg som inte finns och sen ska dom finnas och då skall det vara någon som kommer gående med gummistövlar längs med kraftledningarna och jag bjur på öl och pratar oavbrutet i en hel dag.
Eller vill jag komma gående längs kraftledningen i gummistövlar och bli bjuden på öl och inte behöva säga någonting alls på en hel dag och ändå bli lite lite älskad av en man som bjuder på öl och som inser att han inte begriper någonting.
Jag älskar inte Yngve Frej, jag älskar Gabriel Ask.

Hej Matematik!

Sifs representant har kräksjuka, subtrahera hans maginnehåll med den oro min arbetsplats nu får känna i minst två dagar till.
Jag har glömt att köpa amaryllislökar, subtrahera en jul utan stora röda blomsterklockor med kattens ledsnad att inte få en blomma som ofelbart ramlar omkull pga topptyngden så fort hon sätter sig i fönstret.
Jag ska klippa av mig håret, subtrahera 45 cm kluvna toppar med 2,5 liter intifrizzmedel jag kommer att behöva för att hålla en kortare frisyr i styr samt lägg på den födelsedag som bidragit med åldersnoja inom parentes.
Jag träffade tråkig-kille-med-ful-hund i helgen. Min inbillade PMS-förälskelse kan definitivt subtraheras och lämnar inte ens ett negativt avtryck om man så multiplicerar med Cigarillmannen som får mig att tycka illa om mig själv så fort vi möts.
Dividera mina nya köksgardiner med de löpare jag ännu inte hunnit sy. Svarta med tyget 'Tivoli' insprängt, den dag jag orkar och har motivation läggs de ihop med de kuddfodral symaskinen äntligen fått inspiration nog att spotta ur sig. Subtrahera en symaskinsnål, för den gick av mitt i en rät vinkel vikt i sisådär 180¤.
Addera projektet covers som lilla människan och jag tävlar i: Vem hittar bästa covern? Hittils vinner nog Be God Tanyas version av When Doves Cry och lägger sig på topp som en liten kvadratrot ur det stora hela.

Sanningen som den ter sig just nu

Vår själ förnöts av drömmar, ständigt gnider
vi dröm mot dröm i brist på verklighet,
och varje ny förkonstling blir som en stege
mot nästa drömbesatta lufttomhet

Pop goes the weasel

You are the 999.999 visitor: congratulations you won! Click here to claim your price.

Jag undrar vad som händer när man klickar, jag har alltid velat veta vad som händer om man klickar.

Jag kommer ihåg Tove Janssons 'Vad hände sen?' som mer var popdown, med hål i sidorna så man såg vad som hände på nästa sida. Man borde kanske ha det så, ett hål där man såg vad som skulle hända innan man vänder blad. Men om man inte kan ändra, om My alltid blir uppsugen i Filifjonkans dammsugare på nästa sida, och det finns inget du kan göra åt det baby, så skulle nog hopplösheten sprida sig i sinnet, för hoppet om att det istället är en jättesnäcka som man kommer ut igenom där på andra sidan, som susar av hav och doftar tång, det som får en att stiga upp i morgon också.

Popup eller popdown, det syns ingenting just nu, för jag vågar inte trycka och några hål inför morgondagen har jag inte sett till och då finns det inte så mycket att skriva om.