Minnenas Television

Jag ska erkänna att för tillfället är mitt liv ganska tråkigt. När ens liv för tillfället är ganska tråkigt förpassar man sig gärna till dåtid har jag märkt, ett symptom jag märkt bland vänner som har tråkiga liv. Att berätta minnen och anekdoter från en mer actionladdad epok i sitt liv verkar vara ett symptom på livstråk.
Idag är jag extra förpassad till dåtid medan jag dammar och dammsuger och springer i tvättstugan: MTV kör '100 groundbreaking videos' och när dom kör Close to me och garderoben ramlar ner i havet med hela Cure inuti står volumen på jättehögt och jag är bara 17, MTV var coooolt med Steve Blane, Paul King och Pip Dann som VJ:s och jag hade världens största hår med sockervatten i och hade en crush på Boy George.
Robert Palmer, Addicted to Love: jag är i London och röker på för första gången och blir nästan våldtagen under ett bord i en bar.
Sedan Weezer med Buddy Holly och jag är karriärsinriktad dålig mamma, åker business class till Paris, köper kläder för alla pengarna och skrattar i mjugg åt alltihop, killar vet jag inte ens vad det är.
Sunday Bloody sunday säger mig ingenting, förutom att min första kärlek var lik Bono, flydde till Goa och aldrig hördes av vidare. Det var ett fint minne minsann. Han hade Sade fastnålad i taket ovanför sin säng och gillade givetvis att vara underst.
Hittills saknar jag epoken mittinittiotalet när jag var fattig bokhadelsråtta och ensamstående mamma som rökte gula blend. Jag hade inte råd med kabel.
Nu dansar Christopher Walken i Fatboy Slimvideon och någonstans där övergav jag MTV helt och hållet.

Karaktär 9:90 kilot.

När man är äldre blir man så säker. Jag vet vad jag vill och har mina åsikter klara. När jag har bestämt mig så har jag.
Ett kluvet Granny Smith, kluvenheten gör identitetslös förvirring. Omogen på insidan, hård, neongrön och lite kletig på utsidan. Ingen rak linje som man kan spänna mellan mål och start utan lite lokalsinnesbefriad hopsnurrad julgransbelysning. Jag tycker och anser och ljuder högt om saker jag tror men jag bestämmer mig sen och sen ändrar jag mig en gång till för det är aldrig för sent att ändra sig och man ska alltid förlåta och förstå.

Tomtar

Idag fick jag en present. Det var en nyckelring med WC-Anka-logon på.

Korrigering

Såg nyss att det inte var ballonger hon fick, Tummemamman, utan garnnystan. Jag har börjat sticka en halsduk, tänk vilket sammanträffande! Ich bin die Tummemamma. Och politiskt oberoende.

Laktosballongen spricker

Jag har fått i mig för många mjölkprodukter i helgen och är alldeles uppblåst runt magen och helt rund. Med smala ben och armar, som tummens mamma. Jag tänker att när jag blir gammal kommer jag alltid att se ut sådär, det känns rätt bra. Jag ska dessutom inte klippa av mig håret utan se ut som Maxine Grey i Amys Court, med en lång grå fin fläta. Och rund mage. Fint även om jag nu inte kan ha fina lila spetstrosor från Gina Tricot. Och så vill jag vara sådär bra som hon är, rejäl fast ändå mänsklig. Det är nog lättare att vara bra och rejäl när man är lite rund om magen. Tummens mamma ser också ut ha ha långt hår i en knut, det här går ju jättebra.

Sen tänker jag på hur dryg Göran Persson var på tevi fast han också ser ut som tummens mamma, det är fel. Om man är tjock ska man vara fin och glad och snäll och rejäl. Jag tror jag bestämmer att Göran inte ser ut som tummens mamma utan mer som Idi Amin. Idi Amin var den elakaste tjockisen jag kom på och så elak är ju inte Göran faktiskt, nu var jag lite orättvis men det är ju valtider; då får man generalisera lite. Hitler var lite tjock, och Stalin också, nu går min teori helt fel. Hardy var elak mot Laurel, det spårar ur helt nu. Fast Laurel var ju enerverande korkad, får man inte vara lite elak mot korkat folk även om man är tjock? Jag tror det ingår i hela rejälkonceptet.
Dagen till ära må jag nämna att Usama är smal som en pinne och Bush också. Annars var ju Pol Pot smal han också och han var ju rejält orejäl.

Jag älskat mat, jag orkar inte banta mer, men idag har jag ont i magen och jag får nog låta bli att äta gräddsås och havrefras med mjölk och ost och räkost och latte för om jag nu ska vara tjock vill jag vara det på riktigt, inte bara en bag of gas, det är rätt orejält. På bilden däroppe ger Tummen Tummens mamma ballonger. Jag är min egen laktosballong idag och om jag flög hade det varit gott och väl, men jag känner mig bara tung.

Sult

Idag obsessar jag om chips medan jag äter grinande ur en skål müsli utan vare sig mjölk eller fil. Estrella estrella där, se hur förtvivlat hungrig och sugen på dig jag är. Här kan man läsa om chipsets historia. Kraft Foods säger också: "Förr oss i Norden har snacks en given plats i vårt helgmys. Antingen med familjen på lördagen, som drinktilltugg innan middagen eller till en bra långfilm. Snacks är förknippat och konsumeras till största del på helgen tillsammans med nära och kära vid andra festliga tillfällen."

Jerajt, när jag var liten typ. Då fick vi chips när det var jättefest, bröllop och begravning, annars fick vi kanske popcorn på lördakvällen. Poppade i kastrull så hälften var opoppade och resten brända.

Man kan också läsa följande om ostbågars tillverkning: "Degen är en ganska torr mjölblandning som arbetas och värms tills den blir till en härligt seg och klistrig deg. I extrudern är det högre tryck jämfört med utanför (normalt lufttryck), när degen går igenom extrudern skruvas den vidare ut genom en eller flera formplattor och slutligen kommer den ut expanderad, det vill säga degen har ökat i storlek. "
Åååååh vad gott det låter. Med Kokka.
Snart är det lunch.

Penicillinschampo

Igår mysterapi för att ta sig ur eländestankarna, låna Stolthet och Fördom av Marie, skala morötter som uselt substitut till snacks och vara vaken till halv två med raggsockor, slarvknut, pyamasbyxor och Mr Darcy. Så fullt av filmplattityder att jag nästan men inte riktigt kan låtsas att jag är Meg Ryan, jag vägrar vara Bridget Jones. Som omedelbar belöning för positivism sms från Fjäderfät och har gått ner två kilo. Testade plattången i håret och ser ut som Eva Longoria. (I håret, ingen annanstans.)

Idag är det action i kladdvärlden, mögelväxtalarm i kletet och skynda skynda, det får inte gå ut till kunden. Nu var det nästan roligt en stund.

Jag är godissugen

Tänk att vara fotbollspelare. Du måste vara på ditt rum efter klockan elva annars fåruntevame fast du fyllt år och allt. Och sen står det i tidningen att du var ute efter godnattsagan och fick bassning av pappsen. Vuxna bebisar som försörjer sig på barnlekar. På tal om vuxna bebisar är Steve Irwin död, han såg ut som ett marsvin och jag sörjer honom typ lika mycket som jag sörjde marsvinet (se inlägg RIP). Tjäna pengar för att bete sig som en mupp med ett stackars djur är inte my cup of beer.

Jag vill ha mer ideal i mitt liv. Jag fyller just nu världen med kladd, det tär på mitt inre, jag behöver något meningsfullt. Jag trodde jag ville ha ett jobb jag inte brann för, men det var fel. Jag har bestämt mig för att inte rösta, det finns ingen som håller på någon som helst ideologi, allt är kompromiss och samarbete med betongklossar.

Jag har problem med människor just nu, jag litar inte på mitt omdöme. Jag tror folk gillar mig och sen gör dom inte det till min stora förvåning. Min instinkt om människor verkar vara helt söndertrasat konstig. Det enda man kan göra är att gilla folk man gillar och hoppas dom gillar tillbaks, men när man gillat fel för många gånger blir det liksom lite lamt.
Antingen gillade dom mig aldrig och ljög: inte bra.
Eller gillade dom mig och ändrade sig bara hej vilt: inte bra det heller.
Eller är jag en sån där människa man bara säger jaha om. Det är ju inte direkt lysande. Jag har stått emot bitterheten länge men nu verkar den komma krypande som ett torkat snigelspår.

Problemet är väl att man aldrig vet förrän efteråt om man blivit ljugen för eller ej. Vem en människa är vet man inte förrän dom inte behöver en. Jag behöver folk jättemycket så jag är nog aldrig den jag är. Sug på den.

Jag tror folk jag gillar vet om det och det ändras ytterst sällan, jag är ofipplig. Om någon skulle vara tveksam kan man lägga ett inlägg nedan så kommer genast mina ärliga känslor att meddelas.
Ja, jag är mesig och ledset sliskig idag. Man vänjer väl sig, köper en porrtiding och runkar lite.

N-word

På mitt jobb jobbar massor av invandrare. På marknadsavdelningen jobbar en fransyska som är sådär fint ömtåligt skir som fransyskor är och precis bredvid mig sitter en sydafrikan, en äkta boer som säger scheisse hela tiden, han är rolig. På controlling och ekonomi jobbar det tyskar och danskar och en och annan chilenare. Den där en och annan chilenaren är gay och söt. På andra sidan mig sitter det en tjej från Peru, hon berättade häromdan att där äter man marsvin och hon låter roligt för hon säger b istället för v. Hon handlar alla sina kläder i Bällingby och häromdan berättade hon en askul historia om när hon såg en konsert med Kiri Te Kanawa, Peruaner gillar inte opera nåt vidare verkar det som. Lite längre bort i samma rum som jag sitter Alex. Alex är inte så smart, har nervösa tics, jättevackra ögon och gillar att gå på houseklubbar. Häromdan sa han vid lunchbordet att vissa klubbar kan man inte gå på för där är för många ni-ers. Och ghettoungar. Alex är andra generationens invandrare från Spanien.

På morgonen varje dag kommer en jättestor svart man och lämnar frukt, klockan fem kommer det pyttesmå svarta män och tömmer våra papperskorgar och drar runt en svabb en stund. Dom säger hej hej och verkar jätteglada, jag ler tillbaka och säger hej hej och flyttar skyldigt på fötterna så svabben kommer fram.

I'm a lumberjack and that's totally crap

Idag går vi promenad i regnet och sen tvättar jag en tvätt till, diskar och stryker, ser lite på reprisen av Top Model, fel tjej vann den här gången också och vi skulle gått på bio i Vällingbys nyrenoverade kulturbyggnadsmärkta biograf men det fanns ingen rolig film och sen lagade jag mat: renskavsgryta, gjord på mager matlagningsgrädde som nästan helt och hållet inte liknade grädde för jag ska ju hålla dieten, lingon och vildris och ärtor och det var gott och landade som en bäng i magen och sen såg vi Blade för fjärde gången och Wesley, Wesley, du är så bigg och sur och svart. Åt ett äpple med kniv för det blir liksom godare än på vanligt sätt och nu är det snart dags att sova men då är ju nästa sak jag ska göra att gå till kladdjobbet igen så jag skjuter upp det en timma till, jag ska bara se om jag hittar TV on the Radios halvnya på Soulseek först, och oj vad det är mycket folk som laddar ner musik av mig, det var smickrande men fan vad det saktar ner datorn. Smygladdar I Samma Bil också för jag gillar ju den fast man inte får. Under tiden datorn tuggar drar jag fram tygerna och syr ett oinspirerat kuddfodral när maskinen nu ändå står framme. Får godnattkram av lilla människan som älskar mig så mycket och bestämmer att jag ska sluta röka så fort kilona är borta för att finnas ett par tråkiga tjugotal år till, för hennes skull.


Och jo, jag tror ju att jag vet vad problemet är, jag tror ju att jag vet varför ingenting är roligt, varför jag inte kan göra allt det där som jag vill och kan och vara precis sådär fantastisk som jag vet att jag kan vara men om ett träd faller i skogen hörs ingenting och jag är ett ljud utan någon som helst resonans och jag vet inte om det är så att ingen hör eller om det helt enkelt inte knakar nog och det inte knakar för att ingen hör, men helt ärligt, jag tror inte att cipramil är den rätta sortens hörapparat.

Another saturday night

Färgade håret en alldeles för mörk nyans, från ljust brunt gråmelerat till brunsvart blev för mycket. Gha, jag ångrar mig varje gång jag ser en spegel.

I valet mellan Hans Castorp och Cafe Edenborgs cynism ala snusk-cabaré, vann självklart snusket. På Edenborg känner jag mig obekväm och ur mitt vatten-jag-hör-inte-hemma-här, men jag har med tiden fått medge att CM Edenborg är sveriges sexigaste förläggare och en hundraårig fakir som tänder eld på sitt kön kan kanske till och med väcka mitt döva sinne för det förvånande. Han var lite sorglig farbrorn, och luktade tydligen lite. Däremot var gamla damen som gjorde nakna statyer fin när hon stod i Edenborgs röriga kök efteråt, med en värdighet som var närapå angelisk. På väggarna i Cafét fotografier på gamla varitéer, stripp på femtiotalet var förvånande grovt och kvinnokropparna mjuka som gräddbullar jämfört med dagens ideal, en helt annan form.

Lyssnade senare på en kvarts utläggning om kokain. Att lyssna på folk som diskuterar kokainets lov jämfört med meta-kokainets fick min blick att fly ut i rummet och treva i handväskan efter resepocketboken. Känslan påminner mig om den jag får när folk pratar sport, jag är så akut ointresserad att jag inte ens kan fejka. Ett mysterie i mellanmänskliga gåtan jag inte löst, hur fejkar man intresse utan att fejka? Problemet är väl att jag är rätt ointresserad av rätt mycket och kombinerat med en nästan patoligisk ärlighet åstadkoms inte någon större social smidighet.
Men hon var fin, kokainpraterskan, och hade samma känsla för Sipowicz som jag.

På vägen hem sökte en killfarbror ögonkontakt på tunnelbanan, vi log lite och hade en stunds fin stum främlingsssamvaro. När han skulle stiga av vid samma station som jag fick jag panik och tänkte våldtäkt och sodomi. Sorgliga kvinnorädsla, självklart försvann han snällt åt sitt håll utan så mycket som ett ord.

En sån kväll

Meningen var en ensam kväll utan yttre stimulans, läsa ut böckerna som jag påbörjat men som är för tråkiga att ta med på resor och i väntor. Fyra stycken i högen nu, tråkiga som klister allihop. Jag ska inte ställa dom i bokhyllan utan att ha läst minst hälften, men hälften av Bergtagen är 450 sidor och den är bra men så tråkigt långsam för mig med damptendenser i höstbluesen. Längtar efter att Ajvides nästa kommer i handväskformat.

Syr äntligen vaxduken och märker att jag behöver en ny gardin.
På tevi The Spy Who Shagged Me alternativt Scary Movie, sponsrar Samhall teviutbudet?

Istället blir det nerladdning på Soulseek i blindo, men jag hittar ingenting. Googlar folk jag känt och tappat bort, varför heter folk så vanligt? 45 **** ***** i Stockholm, då kan man inte hänga upp sin identitet på sitt namn.

Spelar Widmarks Jazzpsalmer och läser ett långsamt kapitel TBC-behandling till.

Dagen efter igår

Vaknar med lakritsfötter och en havrefraskudde i sängen, ont i huvudet, ger katten mat och gör kaffe kaffe kaffe som landar i magen som en tårgasbomb och Conan O'Brien till frukost, zappar till nyheter, Pastorn i Knutby har erkänt. Vad handlade Knutby om? När något tjatas för mycket glömmer jag bort att komma ihåg. Maude Olofsson i soffan har precis den där sortens kvinnoröst jag absolut inte kan rösta på och nu måste jag skynda mig för klockan är tio över åtta.
Martins enorma vita herrskjorta med väst och shorts och svarta pumps känns tröstigt efter att ha skrubbat fötter i duschen, ikväll ska jag tvätta lakan. Kommer ut genom porten och cykeln är borta, efter att ha stirrat ut i luften i några sekunder kommer jag på att jag gick hem. På vägen till t-banan slåss en katt med en skata, katten skriker och springer och skatan vann. På tunnelbanan pustar en jättetjock kvinna ombord jag känner dunsen när hon sätter sig ner på andra sidan gången, jag tycker synd om med lite förakt för bristen på karaktär men kanske är hon en lycklig tjockis och jag vet att det inte handlar om karaktär men idag är en sån dag. I metro en annons från Isadora med en modell som ser helt cepe-airbrushad ut och vill folk verkligen se ut sådär, freaks. Handlar rågbulle på ICA och kassörskan är en pratare som tycker jag är smart som inte lägger frallan på den äckliga bandet, jag ler och säger nä fy vad äckligt.
Nu är det helg och inga planer, ingen har ringt och frågat om ska vi inte hitta på nåt, jag har inte ringt nån heller och den sablans goa sd-dejten som skulle höra av sig är puts veg och försvunnen och nu har jag avskrivit den gubben också och det var ju tråkigt för det hade ju varit fint att pussa på honom lite, och även om jag vet att det bara är min hjärnas reaktioner på snapsvisorna igår så är idag visst livet något som far förbi medan jag väntar på att bli lycklig.

Macadam

Macadam är den bästa fotmassagen man kan ge sig själv. Att gå barfota hem från tunnelbanan, ignorerande pissfläckar och tuggummigsjöar river macadamen gott under fotsulorna som gått i pumps hela dan. Lite lullig hade jag behövt lite gott sällskap, jag blir så kelen när jag är lullig. Firmafestlulliggulligkomochskedamedmig.

Den Söte På It är En Seriös Kille. Han är förresten inte alls från norrland utan från Dalarna, skitsamma när man kommer från Skåne men inte sexit alls fast det gör inget. Lite skallig är han också och antagligen helt ointresserad men i alla fall singel.

Vi lyssnade i följande ordning på: Gyllene tider, sjuttitalsdisco och Madonna. Jag missade I'ts raining men i rökpausen.

Ooops, toothpaste

Idag har jag köpt för mycket tandkräm. Äh, det gör väl inget tänker man då, tandkräm går väl alltid åt, men alas...så är det ej. Jag har köpt tandkrämskladd för 20 000 och det var visst 20 000 för mycket.

Stödköp tandkräm, mot vitare tänder, framtiden är vår med vitare tänder, det säger dom på tevishop.

Jag gillar tevishop, det är i alla fall bättre än dom där spelprogrammen, för att inte tala om Pokerhelvetet. Min favorittevishopsgrej är just nu det lilla bordet man kan ha framför sig när man äter sin middag framför tevin, jättebraatthagrej ju.

Snyggot kommer förresten på kräftskivan, rapport på ickehändelser kommer i morgon.

Ska vi plocka körsbär?

Oprah eller om det var dr Phil säger att man ska skriva journal och varje kväll ska man skriva upp 20 eller 147 grejor som gjort en glad under dagen. Detta då för att stämma den depression som man annars oundvikligen skulle falla ner i, eftersom depressioner aldrig beror på kemisk obalans eller verkliga problem utan kan lösas med lite kludd i en bok eller att man går ner tre kilo och/eller blir hemmafru.
I alla fall: etta på min lista som jag inte kommer att skriva blir idag att sitta på sitt idiotjobb och för att stå ut har man webradio i hörlurarna och helt plötsligt kommer det en låt man-gillat-och- hört-jätteofta-men-tröttnat-så-inihelvete-på-för-den spelades-hela-tiden-och-visst-var-den- bra-men-ge-er-nu-förhelvete-och-dessutom-spelas-den-på-kommersiella-kanaler-så-den-har-ingen-cred. Och man märker att fy faaaaan va bra den är och så gungar man lite i stolen och sjunger med lite och fast det idiotiska kladdet man jobbar med dödar en bit för bit inombords så spelar det ingen roll för det finns Eagle Eye Cherry med Save Tonight och jag kan bli glad för den igen fast jag var så trött på den och det spelar ingen roll att Fittdvärgen Patrik Isaksson var låten efter.

R.I.P

När den lilla människan fyllde åtta fick hon en katt. Han hette Axel och var bror till Nim. Axel var en onixkatt och blev raskt dödsjuk i mystisk virussjukdom, åkte skytteltrafik till veterinären, fick jättedyr medicin, blev frisk, slutade med medicinen, blev sjuk igen, blev frisk av sig själv för man hade inte råd med mer veterinärvård, och blev två veckor senare påkörd av en bil. Sorg, gråt, begravning.

Som tröst fick den lilla människan ett marsvin. Marsvinet fick namnet Mumma och var beviset på att man kan bli fet av grönsaker. Han åkte runt i cykelkorgar, rymde ett par gånger, hittades igen efter något dygn på äventyr i skånska häckar, blev medtagen på utflykter, lämnade bruna pluttbajsar över hela köksgolvet, badades och hanterades i största allmänhet som vilket uppstoppat gosedjur som helst och utstod sina prövningar med ett tålamod gränsande (nä, överskridande) sinnesslö dumhet. Efter några är blev han tråkig och fick mest sitta i buren.
Vid en semester lämnades han över till Storasyster Ordentlig Vuxen Människa och kom därmed till det ställe Marsvin Hoppas Marsvinshimlen Är Formad Efter. Till hans egen lättnad övertogs vårdnaden av Storasyster Ordentlig Vuxen Människas familj permanent.
Igår kom dödsbeskedet. Efter CPR och intubation, och injicering av typ adrenalin och plodplasma ala ER för massa miljoner avled han 8:56. Eller nåt.
Jag måste vara en hård människa, min sorg är rätt lindrig.

Mmmmdaaaaa!

Jobb: jag är Linus på linjen. Så fort jag hittat en rak linje att gå stadigt på kommer det nån tecknarjävel och ritar in ett fisigt åskmoln och den yppiga damlinusen förvandlas till en hagga eller kommer det en större och starkare Linus och ger mig på käften, bakgrunden blir mörkröd och jag går över kanten och försvinner med ett allt svagare skrik.

Fast det står ju disk i köket

Blixt och åska och sedan skyfall, barnen på gården står i regnet och låter sig bli blöta och jag blir avis och vill också stå och bli ljummet varmblöt, istället sover jag middag med katten i hopkrypet vid magen och blir av med sista tyngden av helgens alkoholintag, när man vaknar är hungern där och vi går promenad hand i hand till thai takeaway och takeawaytjejens brytning borde spelas in, den är fan-tas-tisk, till sist fattade vi att vårrullarna var vegetariska, på tevin ingenting roligt så gå till videobutiken och ha karaktär och inte köpa godis för vi hade ju den stora jättevattenmelonen hemma men hyra film; Kung Fu Hustle, så dumt, så otroligt roligt, inpackning i risbusken jag kallar hår medan femtonåringen som fortfarande gillar att hålla en i handen spelar Die Mauer på gitarren.

Det är bara lite ligga som fattas till förnöjdheten.

Söndag efter lördag, hemmafru

Jag har fått scones till frukost av Den Lilla Människan och ätit utan smör för smöret var slut.

Jag är en så dålig vuxen. Ibland får jag stora rycket och håller städat i veckor och tvättkorgen är aldrig mer än halvfull och stryktvätten stryks direkt efter tvätten så man inte behöver stå och stryka på morgonen innan jobbet. Ibland köper jag vaxduk till köksbordet som matchar mitt femtiotalskök och så inbillar jag mig att jag kommer att orka fålla det inom en överskådlig period. Ibland köper jag femtiotalsmönstrat tyg för att klä om femtiotalsfåtöljen och köper till och med snygga nubb för att leka tapetserare och köper ännu mer tyg för att sy en sån där snygg kjol med hög midja och kanske till och med hängslen och tycker själv att jag är en konstruktiv och kreativ människa som är en sån som gör saker.
Ibland fungerar jag så som jag tror alla andra vuxna fungerar. Sen inser jag varför alla andra vuxna är så förtvivlat tråkiga och bara orkar titta på tevi och inte läser böcker och bara lyssnar på samma musik som dom hörde när dom var tjugo och tror att dom är ungdomligt klädda för att dom har fattat att det är inne med cityshorts (dom har ju sett KappAhls reklam för sjutton!) och aldrig hänger på tramsiga roliga barer med hysterisk dekoration och pratar med jättefåniga svarta män med trasiga hattar.
Då får vaxduken ligga ofållad på bordet, fåtöljen har ju ändå ett löst armstöd och jag måste köpa en tving för att kunna limma fast det, jag har för stora lökar för hängslen och ska ju förresten gå ner fem kilo så då passar ju inte kjolen ändå, smör blir man tjock av och är det nån som vet nåt bra reggaeband man kan ladda ner lite nimt? Dom får inte sjunga om braj för det är barnsligt att knarka.