Blind as a bat

Jag har varit hos optikern för jag ser ut som den här lilla grodan i ögona.

Optikern sa att jag hade torra ögon och dålig tårproduceringsmojäng, och därav hade jag lyckats ådra mig en infekterad irritation. Jag borde inte ha linser på ett tag. Jaha, vad gör man då? Jag har inga glajjer och är blind som en sån här utan.

(Kolla vilka läskiga händer han har)

Sakna

Idag fick jag mail.
Jag läste om pressnatta och pocketfyraförtre och att Adlibris var GalneGunnardumma, var inte dom rönnbären jävligt sura, dom tjänar ju pengar, det gör inte ni. Jag läste att Samdistribution har haft problem med distributionen och att Jan Guillos nya trycks i en förstaupplaga på 200 000. Jag läste att Natur och Kultur tappat snobberiet och att bokhandeln slår försäljningsrekord för tionde året i rad.

Jag kommer ihåg hur varmt och kvavt det är på mässan och hur ont man alltid får i fötterna och hur det känns att stå hela dan när man är bakfull och ågrenig för att man försökt flirta med Per Sinding Larsen utan någon framgång. Lite nöjt minns jag hur marknadschefskärringen aldrig frågade mig om råd trots att jag jobbat i butik i tolv år om hur mycket växel det behövdes och ojdå..kassaapparat? Ska försäljning redovisas? Kanske hade vi behövt lite påsar till kundernas inköp också? Jag kommer ihåg hur ungarna brukade försöka porrsurfa på våra datorer och hur Norstedts hade författarupträdanden mittemot oss som fyllde hela vår monter med folk. Det regnar alltid i Göteborg och Leif GW Persson var full när han skulle signera. Eller var han bara trött, han hade bantat en massa.

I morgon ska jag åka till Falun med chefen och hälsa på en kladdproducent. Det är inte samma sak.

Tillägg:
Käre redaktör på tidningen Metro (eller City, jag kommer inte ihåg)
Man bor ensam, inte själv. De enda som inte bor själva är typ handikappade i gruppboenden och sådana med hemhjälp, dom får hjälp med att bo. Tjugisexåriga tuffesinglar får oftast ingen hjälp med att bo. De bor själva, utan hjälp. Ensamma också, men kanske har dom en liten katt. Ibland önskar dom nog att dom hade lite hjälp med att bo, då röstar man på Centerpartiet.

Du är så mycket bättre än mig, räcker inte det?

Förlåt, jag röker. Förlåt så jävla mycket. Förlåt att du som är min VD måste fråga -varje gång du går förbi oss som står och röker utanför byggnaden- hur det går med rökningen, sådär lite skämtsamt. Förlåt att alla som går förbi måste säga någonting skämtsamt som egentligen har en underton av vadäckligaochpatetiskaniär. Förlåt att ni måste vifta bort vår rök sådär demonstrativt och förlåt att ni aldrig gör sådär när en bil står på tomgång eller när hon tanten på controlling som luktar gammalt otvättat hår går förbi. Förlåt att ni aldrig kommer med skämtsamma kommentarer när en tjockis äter en chokladkaka, eller en alkoholist luktar sprit men däremot glatt skämtar om min nära förestående död. Förlåt att jag aldrig bjussar på att att jag kräver en paus i ett långt möte för att få röka, förlåt att ni inte kunde klaga över det. Förlåt att jag jobbar in mina rökpauser varje dag. Förlåt att ni anser det nödvändigt att upplysa mig om att det är farligt att röka, förlåt att jag redan visste det, förlåt. Förlåt att folk på tunnelbanan inte klagar när dom hamnar bredvid en 200-pannorstant som spiller över på deras plats eller en tonårskille som luktar armsvett, eller ouppfostrade ungar som gormar och kladdar glass men däremot om man precis tagit en cigg. Förlåt att du måste upplysa mig om att rökare blir rynkiga trots att jag inte har en rynka i fejan som inte beror på att jag skrattat för mycket. Förlåt alla ni feströkare som tigger cigg hela tiden och aldrig köper ett eget paket, hur mycket ni än har råd. Förlåt att ni tycker att det är ok att tigga av fullkomliga främlingar på krogen, och blir jättesura när vi säger nä, du får inte nån cigg, och nej du får inte köpa heller för din löjliga lilla tvåkrona, seveneleven ligger runt hörnet. Förlåt, men jag tycker också det är bra att rökning är förbjudet på krogen och kan tyvärr inte bjuda dig på min ilska, men förlåt att jag inte tycker det är ok att ni snor min plats i baren medan jag är ute och röker. Förlåt att det är som att slicka ett askfat att kyssa mig, du slipper, förlåt. Förlåt att jag kastar mina fimpar på marken, men om jag bar dom på mig skulle jag stinka ännu mer och de askfat som finns utplacerade på tre ställen i Stockholm är så dumt konstruerade att det ofelbart startas en ciggbrand i dom, förlåt. Förlåt så jävla mycket att jag betalar för min eventuella sjukvård via skatten jag betalar för mitt beroende medan överviktiga och sportfånar slipper betala ett öre utöver moms och via skattesedeln för sina bypassoperationer och omspända korsband. Förlåt så jävla mycket att jag inte kan sluta röka riktigt ännu, förlåt att jag inte står ut med tanken på att inte få ta en latte i solen på våren och ta en Marlboro till, förlåt att jag inte står ut med att inte få sitta efter en middag med lite rödvin kvar i glaset och se röken ringla upp mot taket, eller att stå på balkongen med täcket runt oss båda med darriga ben och låta en cigarett gå mellan oss efter bra sex. Förlåt, men jag tycker det är gott att röka och förlåt, jag har ett beroende. Förlåt att jag tycker att rökare som gemensamt drag har att de är de mest sympatiska människorna, förlåt och håll käften nu för fan.

Mamma Mia eller kanske Fantomen på Operan

Idag har jag stickat massa varv på min halsduk, den blir jättefin och randig. Garnet är numera lite slitet för katten gillar att leka med garnnystan. Hon bryr sig visst inte om att hon är en kliché.

Medan jag glor på en dum dokumentär på femman där dom dessutom är så läskiga att dom filmar folk som föder barn funderar jag ut att jag ska skriva en musikal och eftersom jag inte är något vidare på noter ska jag låna följande låtar:



Akt 1, scen 1.
Pojke möter flicka. Pojke är intresserad men lite långsam.
Flicka brister ut i sång
Imogen Heap: Goodnight and go.

Akt 1, scen 2.
Pojke förklarar för flicka att han inte vill ha en relation fastän han tycker jättemycket om för han har ju blivit så bränd att han inte klarar av att bli kär längre samt tycker att det är jättejobbigt när någon är beroende av honom.
Han sjunger
Be good Tanyas: Don't you fall

Akt 1, scen 3.
Flicka lyckas få pojke via kvinnlig list och löften om lite kinky sex.
Erotisk danscen medan flicka sjunger
Nouvelle Vague: Dance with me

Akt 2, scen 1.
Flicka och pojke börjar resan mot intimitet och samvaro.
Duett stående på var sin sida om scenen
Broken Social Scene: Lover's spit.

Akt 2, scen 2
Flicka varnar pojke att hon inte är fullkomligt harmonisk.
Magnetic Fields: Abslutely Cockoo

Akt 2, scen 3
Pojke förklarar att det givetvis är det som är charmen med henne och att han inte vill ha henne på något annan sätt.
Jason Wade: You belong to me


Akt 3, scen 1
Pojke är osäker på flickans känslor eftersom hon är lite knasigt oberoende och självsvåldig.
Han sjunger
Divine Comedy: I'm all you need.

Akt 3, scen 2
Flicka känner sig trängd av att han försöker bestämma och styra samt för sina egna känslor.
Han sjunger
Tiger Lou: Hey Lover

Akt 3, scen 3
Man når en ny samvaro, djupare och innerligare, med mer förståelse och närhet.
Tillsammans, hand i hand
Velvet Underground & Nico: I'll be your mirror
Flickar kapitulerar och börjar älska och är inte heller rädd för att visa detta.

Akt 4, scen 1
Pojke börjar vara avig, ringer mer och mer sällan, somnar direkt efter sex, är allmänt mansidiotiskt tyst.
Flicka blir ledset osäker och knasig. Osäkerheten gör att hon inte vågar fråga frågorna hon inte vill ha svar på, utan är världens bästa flickvän, tyst och snäll och tacksam.
Winterhold: Be with you

Akt 4, scen 2
Flicka tar äntligen mod till sig och frågar det sablans mongot varför han behandlar henne som yesterday's räkskal samt förklarar hur det känns.
Eels: Guest List.
Han säger: jag är bara lite deppi.

Akt 4, scen 3
Kille säger att 'jag känner bara inte så för dig' efter att flicka har tjatat i två veckor via sms, mail och telefon att du måste väl för fan säga vad som är fel.
TV on the Radio: Don't love you

Akt 5, scen 1
Flickan låtsas lite sorgligt stark, skojjar lite om sin ensamhet och svårighet att inspirera till kärlek och tröstar honom för att han gjort henne ledsen.
Barenaked Ladies: If I had a 1000 000 dollars.
Går sen och gömmer sig under en sten och pimpstensskrubbar sig med sin ensamhet.
Imogen Heap: Hide and Seek.

Akt 5, scen 2
Kille går vidare i sitt liv och hittar inom två minuter sin verkliga kärlek.
Fred Åkerström: Jag ger dig min morgon
(Spypåsar delas ut till publiken)

Akt 5, scen 3
Flicka kommer inte över grabbskrället på typ ett halvår, är skitledsen och säger inte ett ont ord om honom utan skyller på sig själv och sin cepe-ism, och finner det ännu mer osannolikt att det kommer att funka med någon i framtiden.
Beck: Lost cause

Det är givetvis inte hon som har skrivit bloggen som kommer att spela huvudrollen i musikalen, det ska Peter Jöback göra.

Gudrun, allt är förlåtet.

Min mamma brukade älska Cecilia Hagens kåserier. Från och med idag ska hon bara ha rutten sill, såhär FÅR man faktiskt inte skriva år 2006, inte ens i Expressen. Hade jag varit fru Reinfeldt hade jag gjort en Persbrandt. Krääääks.

Hybris

Det var ju en satans tur jag beslöt mig för att rösta i alla fall, annars hade jag haft jättedåligt samvete för det här resultatet.
Annars tar jag bara åt mig äran för biltulleomröstningen.

Minnenas Television

Jag ska erkänna att för tillfället är mitt liv ganska tråkigt. När ens liv för tillfället är ganska tråkigt förpassar man sig gärna till dåtid har jag märkt, ett symptom jag märkt bland vänner som har tråkiga liv. Att berätta minnen och anekdoter från en mer actionladdad epok i sitt liv verkar vara ett symptom på livstråk.
Idag är jag extra förpassad till dåtid medan jag dammar och dammsuger och springer i tvättstugan: MTV kör '100 groundbreaking videos' och när dom kör Close to me och garderoben ramlar ner i havet med hela Cure inuti står volumen på jättehögt och jag är bara 17, MTV var coooolt med Steve Blane, Paul King och Pip Dann som VJ:s och jag hade världens största hår med sockervatten i och hade en crush på Boy George.
Robert Palmer, Addicted to Love: jag är i London och röker på för första gången och blir nästan våldtagen under ett bord i en bar.
Sedan Weezer med Buddy Holly och jag är karriärsinriktad dålig mamma, åker business class till Paris, köper kläder för alla pengarna och skrattar i mjugg åt alltihop, killar vet jag inte ens vad det är.
Sunday Bloody sunday säger mig ingenting, förutom att min första kärlek var lik Bono, flydde till Goa och aldrig hördes av vidare. Det var ett fint minne minsann. Han hade Sade fastnålad i taket ovanför sin säng och gillade givetvis att vara underst.
Hittills saknar jag epoken mittinittiotalet när jag var fattig bokhadelsråtta och ensamstående mamma som rökte gula blend. Jag hade inte råd med kabel.
Nu dansar Christopher Walken i Fatboy Slimvideon och någonstans där övergav jag MTV helt och hållet.

Karaktär 9:90 kilot.

När man är äldre blir man så säker. Jag vet vad jag vill och har mina åsikter klara. När jag har bestämt mig så har jag.
Ett kluvet Granny Smith, kluvenheten gör identitetslös förvirring. Omogen på insidan, hård, neongrön och lite kletig på utsidan. Ingen rak linje som man kan spänna mellan mål och start utan lite lokalsinnesbefriad hopsnurrad julgransbelysning. Jag tycker och anser och ljuder högt om saker jag tror men jag bestämmer mig sen och sen ändrar jag mig en gång till för det är aldrig för sent att ändra sig och man ska alltid förlåta och förstå.

Tomtar

Idag fick jag en present. Det var en nyckelring med WC-Anka-logon på.

Korrigering

Såg nyss att det inte var ballonger hon fick, Tummemamman, utan garnnystan. Jag har börjat sticka en halsduk, tänk vilket sammanträffande! Ich bin die Tummemamma. Och politiskt oberoende.

Laktosballongen spricker

Jag har fått i mig för många mjölkprodukter i helgen och är alldeles uppblåst runt magen och helt rund. Med smala ben och armar, som tummens mamma. Jag tänker att när jag blir gammal kommer jag alltid att se ut sådär, det känns rätt bra. Jag ska dessutom inte klippa av mig håret utan se ut som Maxine Grey i Amys Court, med en lång grå fin fläta. Och rund mage. Fint även om jag nu inte kan ha fina lila spetstrosor från Gina Tricot. Och så vill jag vara sådär bra som hon är, rejäl fast ändå mänsklig. Det är nog lättare att vara bra och rejäl när man är lite rund om magen. Tummens mamma ser också ut ha ha långt hår i en knut, det här går ju jättebra.

Sen tänker jag på hur dryg Göran Persson var på tevi fast han också ser ut som tummens mamma, det är fel. Om man är tjock ska man vara fin och glad och snäll och rejäl. Jag tror jag bestämmer att Göran inte ser ut som tummens mamma utan mer som Idi Amin. Idi Amin var den elakaste tjockisen jag kom på och så elak är ju inte Göran faktiskt, nu var jag lite orättvis men det är ju valtider; då får man generalisera lite. Hitler var lite tjock, och Stalin också, nu går min teori helt fel. Hardy var elak mot Laurel, det spårar ur helt nu. Fast Laurel var ju enerverande korkad, får man inte vara lite elak mot korkat folk även om man är tjock? Jag tror det ingår i hela rejälkonceptet.
Dagen till ära må jag nämna att Usama är smal som en pinne och Bush också. Annars var ju Pol Pot smal han också och han var ju rejält orejäl.

Jag älskat mat, jag orkar inte banta mer, men idag har jag ont i magen och jag får nog låta bli att äta gräddsås och havrefras med mjölk och ost och räkost och latte för om jag nu ska vara tjock vill jag vara det på riktigt, inte bara en bag of gas, det är rätt orejält. På bilden däroppe ger Tummen Tummens mamma ballonger. Jag är min egen laktosballong idag och om jag flög hade det varit gott och väl, men jag känner mig bara tung.

Sult

Idag obsessar jag om chips medan jag äter grinande ur en skål müsli utan vare sig mjölk eller fil. Estrella estrella där, se hur förtvivlat hungrig och sugen på dig jag är. Här kan man läsa om chipsets historia. Kraft Foods säger också: "Förr oss i Norden har snacks en given plats i vårt helgmys. Antingen med familjen på lördagen, som drinktilltugg innan middagen eller till en bra långfilm. Snacks är förknippat och konsumeras till största del på helgen tillsammans med nära och kära vid andra festliga tillfällen."

Jerajt, när jag var liten typ. Då fick vi chips när det var jättefest, bröllop och begravning, annars fick vi kanske popcorn på lördakvällen. Poppade i kastrull så hälften var opoppade och resten brända.

Man kan också läsa följande om ostbågars tillverkning: "Degen är en ganska torr mjölblandning som arbetas och värms tills den blir till en härligt seg och klistrig deg. I extrudern är det högre tryck jämfört med utanför (normalt lufttryck), när degen går igenom extrudern skruvas den vidare ut genom en eller flera formplattor och slutligen kommer den ut expanderad, det vill säga degen har ökat i storlek. "
Åååååh vad gott det låter. Med Kokka.
Snart är det lunch.

Penicillinschampo

Igår mysterapi för att ta sig ur eländestankarna, låna Stolthet och Fördom av Marie, skala morötter som uselt substitut till snacks och vara vaken till halv två med raggsockor, slarvknut, pyamasbyxor och Mr Darcy. Så fullt av filmplattityder att jag nästan men inte riktigt kan låtsas att jag är Meg Ryan, jag vägrar vara Bridget Jones. Som omedelbar belöning för positivism sms från Fjäderfät och har gått ner två kilo. Testade plattången i håret och ser ut som Eva Longoria. (I håret, ingen annanstans.)

Idag är det action i kladdvärlden, mögelväxtalarm i kletet och skynda skynda, det får inte gå ut till kunden. Nu var det nästan roligt en stund.

Jag är godissugen

Tänk att vara fotbollspelare. Du måste vara på ditt rum efter klockan elva annars fåruntevame fast du fyllt år och allt. Och sen står det i tidningen att du var ute efter godnattsagan och fick bassning av pappsen. Vuxna bebisar som försörjer sig på barnlekar. På tal om vuxna bebisar är Steve Irwin död, han såg ut som ett marsvin och jag sörjer honom typ lika mycket som jag sörjde marsvinet (se inlägg RIP). Tjäna pengar för att bete sig som en mupp med ett stackars djur är inte my cup of beer.

Jag vill ha mer ideal i mitt liv. Jag fyller just nu världen med kladd, det tär på mitt inre, jag behöver något meningsfullt. Jag trodde jag ville ha ett jobb jag inte brann för, men det var fel. Jag har bestämt mig för att inte rösta, det finns ingen som håller på någon som helst ideologi, allt är kompromiss och samarbete med betongklossar.

Jag har problem med människor just nu, jag litar inte på mitt omdöme. Jag tror folk gillar mig och sen gör dom inte det till min stora förvåning. Min instinkt om människor verkar vara helt söndertrasat konstig. Det enda man kan göra är att gilla folk man gillar och hoppas dom gillar tillbaks, men när man gillat fel för många gånger blir det liksom lite lamt.
Antingen gillade dom mig aldrig och ljög: inte bra.
Eller gillade dom mig och ändrade sig bara hej vilt: inte bra det heller.
Eller är jag en sån där människa man bara säger jaha om. Det är ju inte direkt lysande. Jag har stått emot bitterheten länge men nu verkar den komma krypande som ett torkat snigelspår.

Problemet är väl att man aldrig vet förrän efteråt om man blivit ljugen för eller ej. Vem en människa är vet man inte förrän dom inte behöver en. Jag behöver folk jättemycket så jag är nog aldrig den jag är. Sug på den.

Jag tror folk jag gillar vet om det och det ändras ytterst sällan, jag är ofipplig. Om någon skulle vara tveksam kan man lägga ett inlägg nedan så kommer genast mina ärliga känslor att meddelas.
Ja, jag är mesig och ledset sliskig idag. Man vänjer väl sig, köper en porrtiding och runkar lite.

N-word

På mitt jobb jobbar massor av invandrare. På marknadsavdelningen jobbar en fransyska som är sådär fint ömtåligt skir som fransyskor är och precis bredvid mig sitter en sydafrikan, en äkta boer som säger scheisse hela tiden, han är rolig. På controlling och ekonomi jobbar det tyskar och danskar och en och annan chilenare. Den där en och annan chilenaren är gay och söt. På andra sidan mig sitter det en tjej från Peru, hon berättade häromdan att där äter man marsvin och hon låter roligt för hon säger b istället för v. Hon handlar alla sina kläder i Bällingby och häromdan berättade hon en askul historia om när hon såg en konsert med Kiri Te Kanawa, Peruaner gillar inte opera nåt vidare verkar det som. Lite längre bort i samma rum som jag sitter Alex. Alex är inte så smart, har nervösa tics, jättevackra ögon och gillar att gå på houseklubbar. Häromdan sa han vid lunchbordet att vissa klubbar kan man inte gå på för där är för många ni-ers. Och ghettoungar. Alex är andra generationens invandrare från Spanien.

På morgonen varje dag kommer en jättestor svart man och lämnar frukt, klockan fem kommer det pyttesmå svarta män och tömmer våra papperskorgar och drar runt en svabb en stund. Dom säger hej hej och verkar jätteglada, jag ler tillbaka och säger hej hej och flyttar skyldigt på fötterna så svabben kommer fram.

I'm a lumberjack and that's totally crap

Idag går vi promenad i regnet och sen tvättar jag en tvätt till, diskar och stryker, ser lite på reprisen av Top Model, fel tjej vann den här gången också och vi skulle gått på bio i Vällingbys nyrenoverade kulturbyggnadsmärkta biograf men det fanns ingen rolig film och sen lagade jag mat: renskavsgryta, gjord på mager matlagningsgrädde som nästan helt och hållet inte liknade grädde för jag ska ju hålla dieten, lingon och vildris och ärtor och det var gott och landade som en bäng i magen och sen såg vi Blade för fjärde gången och Wesley, Wesley, du är så bigg och sur och svart. Åt ett äpple med kniv för det blir liksom godare än på vanligt sätt och nu är det snart dags att sova men då är ju nästa sak jag ska göra att gå till kladdjobbet igen så jag skjuter upp det en timma till, jag ska bara se om jag hittar TV on the Radios halvnya på Soulseek först, och oj vad det är mycket folk som laddar ner musik av mig, det var smickrande men fan vad det saktar ner datorn. Smygladdar I Samma Bil också för jag gillar ju den fast man inte får. Under tiden datorn tuggar drar jag fram tygerna och syr ett oinspirerat kuddfodral när maskinen nu ändå står framme. Får godnattkram av lilla människan som älskar mig så mycket och bestämmer att jag ska sluta röka så fort kilona är borta för att finnas ett par tråkiga tjugotal år till, för hennes skull.


Och jo, jag tror ju att jag vet vad problemet är, jag tror ju att jag vet varför ingenting är roligt, varför jag inte kan göra allt det där som jag vill och kan och vara precis sådär fantastisk som jag vet att jag kan vara men om ett träd faller i skogen hörs ingenting och jag är ett ljud utan någon som helst resonans och jag vet inte om det är så att ingen hör eller om det helt enkelt inte knakar nog och det inte knakar för att ingen hör, men helt ärligt, jag tror inte att cipramil är den rätta sortens hörapparat.

Another saturday night

Färgade håret en alldeles för mörk nyans, från ljust brunt gråmelerat till brunsvart blev för mycket. Gha, jag ångrar mig varje gång jag ser en spegel.

I valet mellan Hans Castorp och Cafe Edenborgs cynism ala snusk-cabaré, vann självklart snusket. På Edenborg känner jag mig obekväm och ur mitt vatten-jag-hör-inte-hemma-här, men jag har med tiden fått medge att CM Edenborg är sveriges sexigaste förläggare och en hundraårig fakir som tänder eld på sitt kön kan kanske till och med väcka mitt döva sinne för det förvånande. Han var lite sorglig farbrorn, och luktade tydligen lite. Däremot var gamla damen som gjorde nakna statyer fin när hon stod i Edenborgs röriga kök efteråt, med en värdighet som var närapå angelisk. På väggarna i Cafét fotografier på gamla varitéer, stripp på femtiotalet var förvånande grovt och kvinnokropparna mjuka som gräddbullar jämfört med dagens ideal, en helt annan form.

Lyssnade senare på en kvarts utläggning om kokain. Att lyssna på folk som diskuterar kokainets lov jämfört med meta-kokainets fick min blick att fly ut i rummet och treva i handväskan efter resepocketboken. Känslan påminner mig om den jag får när folk pratar sport, jag är så akut ointresserad att jag inte ens kan fejka. Ett mysterie i mellanmänskliga gåtan jag inte löst, hur fejkar man intresse utan att fejka? Problemet är väl att jag är rätt ointresserad av rätt mycket och kombinerat med en nästan patoligisk ärlighet åstadkoms inte någon större social smidighet.
Men hon var fin, kokainpraterskan, och hade samma känsla för Sipowicz som jag.

På vägen hem sökte en killfarbror ögonkontakt på tunnelbanan, vi log lite och hade en stunds fin stum främlingsssamvaro. När han skulle stiga av vid samma station som jag fick jag panik och tänkte våldtäkt och sodomi. Sorgliga kvinnorädsla, självklart försvann han snällt åt sitt håll utan så mycket som ett ord.

En sån kväll

Meningen var en ensam kväll utan yttre stimulans, läsa ut böckerna som jag påbörjat men som är för tråkiga att ta med på resor och i väntor. Fyra stycken i högen nu, tråkiga som klister allihop. Jag ska inte ställa dom i bokhyllan utan att ha läst minst hälften, men hälften av Bergtagen är 450 sidor och den är bra men så tråkigt långsam för mig med damptendenser i höstbluesen. Längtar efter att Ajvides nästa kommer i handväskformat.

Syr äntligen vaxduken och märker att jag behöver en ny gardin.
På tevi The Spy Who Shagged Me alternativt Scary Movie, sponsrar Samhall teviutbudet?

Istället blir det nerladdning på Soulseek i blindo, men jag hittar ingenting. Googlar folk jag känt och tappat bort, varför heter folk så vanligt? 45 **** ***** i Stockholm, då kan man inte hänga upp sin identitet på sitt namn.

Spelar Widmarks Jazzpsalmer och läser ett långsamt kapitel TBC-behandling till.

Dagen efter igår

Vaknar med lakritsfötter och en havrefraskudde i sängen, ont i huvudet, ger katten mat och gör kaffe kaffe kaffe som landar i magen som en tårgasbomb och Conan O'Brien till frukost, zappar till nyheter, Pastorn i Knutby har erkänt. Vad handlade Knutby om? När något tjatas för mycket glömmer jag bort att komma ihåg. Maude Olofsson i soffan har precis den där sortens kvinnoröst jag absolut inte kan rösta på och nu måste jag skynda mig för klockan är tio över åtta.
Martins enorma vita herrskjorta med väst och shorts och svarta pumps känns tröstigt efter att ha skrubbat fötter i duschen, ikväll ska jag tvätta lakan. Kommer ut genom porten och cykeln är borta, efter att ha stirrat ut i luften i några sekunder kommer jag på att jag gick hem. På vägen till t-banan slåss en katt med en skata, katten skriker och springer och skatan vann. På tunnelbanan pustar en jättetjock kvinna ombord jag känner dunsen när hon sätter sig ner på andra sidan gången, jag tycker synd om med lite förakt för bristen på karaktär men kanske är hon en lycklig tjockis och jag vet att det inte handlar om karaktär men idag är en sån dag. I metro en annons från Isadora med en modell som ser helt cepe-airbrushad ut och vill folk verkligen se ut sådär, freaks. Handlar rågbulle på ICA och kassörskan är en pratare som tycker jag är smart som inte lägger frallan på den äckliga bandet, jag ler och säger nä fy vad äckligt.
Nu är det helg och inga planer, ingen har ringt och frågat om ska vi inte hitta på nåt, jag har inte ringt nån heller och den sablans goa sd-dejten som skulle höra av sig är puts veg och försvunnen och nu har jag avskrivit den gubben också och det var ju tråkigt för det hade ju varit fint att pussa på honom lite, och även om jag vet att det bara är min hjärnas reaktioner på snapsvisorna igår så är idag visst livet något som far förbi medan jag väntar på att bli lycklig.

Macadam

Macadam är den bästa fotmassagen man kan ge sig själv. Att gå barfota hem från tunnelbanan, ignorerande pissfläckar och tuggummigsjöar river macadamen gott under fotsulorna som gått i pumps hela dan. Lite lullig hade jag behövt lite gott sällskap, jag blir så kelen när jag är lullig. Firmafestlulliggulligkomochskedamedmig.

Den Söte På It är En Seriös Kille. Han är förresten inte alls från norrland utan från Dalarna, skitsamma när man kommer från Skåne men inte sexit alls fast det gör inget. Lite skallig är han också och antagligen helt ointresserad men i alla fall singel.

Vi lyssnade i följande ordning på: Gyllene tider, sjuttitalsdisco och Madonna. Jag missade I'ts raining men i rökpausen.